Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 1

icke omöjliggöra understöd äfven från Första kammaren, ioskränka sig till att yrka dess nedsättning till 50,000 rår. Hr O. B. Olsson framställde en handa yrkande, hufvudsakligen af det skäl, att en list några få i Stockholm hade nytta och nöje af toatern, men icke den skattdragande befolkningen. Hr Hedongren medgaf att teatern borde kunra utgöra ett förädlingsmedel, men ansåg de kgl. teatrarna icke mosvara denva uppgift på det sätt hvarpå de nu sköttes. Statsanslug till dem kunde icke försvaras, då man måst nedsätta enslaget till vapenöfninvgar och utan tvisvel vore nödgad att inskränka utgifier till industriella företag såsom jerovägar m. m. Genom detta anslag beskattade man hela natianen till nöje för några få bemedlade i Stockholm och för resande, hvilket ock bidrog till att göra detsamma till det mest impopulära af alla statsanslag. Men om man hade till mål att indraga detta anslag, borde man börja med att för hvarje år nedsätta det med ett mindre belopp, och derför yrkade han, att det ny måtte bestämmas till 50,000 rdr. Hr Ridderstad påpekade till en början att, sedan föregångne riksdag nedsatt anslaget till de kgl. tentrarne, indragning i den till styrelsen utgående lönerna egt rum med 1314 procent, Tal. ansåg den nu anställda jomförelsen mellan de medel man anslog till landets industriella företag och det nu ifrågavarande anslaget icke vara riktig. De förra bidraga till landets materiella utveckling, hvaremot scenen u:gör blomman af ott lands civilisation, af dess förädlande tankar och känslor, och de rkningar tränga in i menniskans inre väsende. Stänger man teatrarne, så stänger man också portarne till ett upplyftande nöje för folket. Då man skänker medel till andra sorädlande konstanstalter såsom till musikaliska akademien och mälarea kademien, så borde man ej heller neka teatern und rstöd, som inom sig innesluter all konst. Statsrådet frih. af Ugglas yttrade sin förundran deröfver, att sedan man vid förra riksdagen uttömt denna fråga i alla dess detaljer och nedsatt anslaget till dess nuvarande summa, man nu, efter vågra månader, ville ytterligare nedsätta detsamma. Hvad åsigt man än hade om tea ern, kunde det vål icke nekas att den skall vara en bildningsanstalt för landets intellektaolla utvecklng. Men förnäms a vilkoret för att den skall motsvara detta sitt ändamål var att den egde någon säkerhet för sin framtid, utan hvilken säkerhet man cke kunde förvänta sig någon fördelaktig förvaltning. Hr Rosenberg anförde såsom skäl för sitt understöd af motionerna, a:t det vore oklokt att gifva statsanslag till en imättning, som icke bär sig och som visat sig göra större skulder, ju större anslug den erhallit. En indragning i s atsanslaget skulle möjlisen medföra nörig besparing i förvaltningen och sålunda hafva det goda mel sig att skulderna förmuskades. Talade de före för en nedsättning med 10.000 rdr. Ir Hierta framhöll hurusom dea dramatiska konsten utgjorde den mest lefvando af all konst och gde inflytande äfven annorstädes, än på den lokal, der den utöfvades. Hvad angick den ekonomiska sidan af saken, så sökte tal. visa, ett Riksdagen pgenom att ned.ätta anslaget möjligen kunde blifva nödgad att välja mellan antingen sförsäljning af teaterhuset eller Letalan et af teaterns skulder, i hvilket fall säkert de flesta af de röster, som nu höjde sig för den obstydliga besparingen, skufe medgisva en långt större uppoffring från statens sida Som talaen emellertid hade atskilligt att anmärka mot täaterns nuvarande förvaltning, påyrkade han ärerr. miss å punkten för att få en snhallan hos K. M:t om tillsättandet af en komitt, som skulle ut eda huu teatera kunde organiseras på ett sätt alt korstens fordringar förenades med god hashallning. Från detia yrkande afstod han likväl sedan Statsrådet frih. Ugglas förklarat, det han uppmärksammad derpå, att teateru arbetade med ärlig underb:lans, var betänkt på, att genom sakkunniga personer söka åstadkomma en utredning bärutinnan och att han så fort ske kunde derom skulle göra framställning hos K. M:t. Frih. Gripenstedt upptog till besvarande åtskilliga af de mot teatera gjorda anmärkn ngaraa. Man hade sagt, att teatern icke var af någon nytta eller att den var rent af till skada. Tal. medgaf väl att denna anstalt kunde missbrukas och alt den då ej uppfyllde sitt ändamål. Men man måste i usettr hänseende beakta totalsumman af dess verksanhet och icke fästa sig alltför mycket vid vissa missgrepp. Teatern utgjorde ett vilkor för närandet af nögro tyftning i folkets tankar och känslor, och isynnerhet i en tid sådan som vår, med sina ofvervägan e materiella tendenser, finge den moraliska bildningen icke förbises. Tal. framhöll att, sedan sistföregången riksdas genom nedsättning i det dåvarande anslaget gifvit teatersörvaltningen en varning, hade valet af pjeser icke ädragit sig nägra anmärkningar, bvilket bevisade att påminnelsen verkat tillfrädaställande. Man bade sagt att det var en orättvisa, att landet i sin helte: skattade för en fördel, som egentligen tillkom hufvuds:auen. Men hufvudstaden kunde icke betraktas såsom en särskild kommun, utan egde organiskt sammanhang med hela samhället, och behöfde d-rförs en bildningsanstalt såsom teatern. Man motsatto sig äfven anslaget af det skäl, att teatern icke buro sig. Men teatern kunde icke, så:om industriella företag, yrken och näringar, hänvisas till sig sjelf, utan behöfde, för att kunna uppfylla de fordringar man egde på deasamma, ett understöd, utan hvilket den skulle göras beroende af tycke och smak för dagen och sjunka från den höjd, hvilken den bör RE ETT NEDRE REA OR EA ——