Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 2

I att de af Edwards för bankirhusets räkning utförda transaktionerna stämplas som olofliga. Upploppet i Hudiksvall. N. Dagl. Alleh:s korresp. i Hudiksvall meddelar rörande nämnde upplopp följande närmare detaljer: Sistl. Tborsdag d. 4 d:s syntes en flock af omkr. 100 personer, så vidt man kunde se mest unga personer härifrån staden, ströfva omkring gatorna kl. 8 på qvällen. Till en början förhollo de sig fredligt, men på en gång, man vet ej af hvad anledning, började de slå ut nägra fönsterrutor i Östra delen af staden, och sedan fortsattes vägen framåt torget under larm, skrän och sönsterinslagning. På Stora torget försökte en person, som fordom haft stort inflytande på massan härstädes, klockaren och s. d. fiskalen Åkerström, att genom föreställningar lugna skaran, men han kullslogs, sparkades och misshandlades oå, att han för närvarande ligger till sängs och troligen aldrig mera frisk och färdig uppstår derifrån. Kort derefter auträsfades nuvarande fiskalen J. Tjellander, som är synnerligt illa omtyckt af folket, och hade han ej lyckats komma in i borgmästarens rum, bade ban sanuolikt blilvit ihjälslagen. Borgmästaren Schmilt försökte då att tala till den ursinniga hopen och afstyra visare ofog, men hans ord hördes ej för skränet, och då han drog sig tillbaka, försökte våldsverkarne att spränga dorrarne och tränga sig in. Då detta misslyckades, slogo de sönder de flesta fönstren i hans gård och fortsutte derefter gatan utföre till Lilla torget och sedan hela Vestra gatan, öfverallt med påkar och störar krossande fönsterrutor och bågar. Något anseende till personen tycktes dervid ej komma i fråga, med eit enda undantag på Vestra gatan och ett par på den Östra samt vid Stora torget; till och med i rum, som beboddes af sjuka fruntimmer, hvilket temligen allmänt bordt vara kändt, aamt i barnhemmet krossades rutorna. Hos handl. P. Astrom utom tullen utslogos etthundratjugo rutor, och ej nog dermed, uten sju vilda sällar broto sig in på kontoret, krossade all: scm der aniraffades och hade troligtv:s slagit ihjäl en af bokballarne, om denne ej lyckats slita sig från dem och radda sig genom flykten. Då den vilda skaran återkom till vestra tullen, bade flera personer försett sig med eldvapen för att försvara sig, och skott Jossades äfven, deraf åtminstone ett skarpladdadt, som träffade en af skarans ledare, en yngling Dalin om 18 år, så att han stupade död. De ölfriga skingrade sig då genast omkring kl. 11 på qvällen, och sedan förflöt det återstående af natten i lugn. Att det under tiden gått vildt och blodigt till väga, bevisas bäst deraf, att tre poliskonstaplar och tre andra personer, oberäkknadt sörutnamnde klockare Å., blefvo mer och mindre svårt sårade, deribland en handlande och en rådman, som öfverfollos i porten till sina gårdar. — Påföljande dag sammankallades genast stadsfullmäktige i anledning af hvad som föresallit, och yrkades då af några, att militärstyrka skulle reqvireras, men efter någon diskussion stannade man vid det klokare beslutet, att en säkerhetsvakt om 50 personer skulle, under ledning af särskildt utsedda sex personer, tills vidare patrullera i staden om nätterna. Eldsväda. D. 1 d:s nedbrann karaktershuset å kompanichefsbostället Täppesås vid Ostra härads kompani af Kalmar reg:te. Elden började på vinden och varsnades så sent, att arrendatorn på stället, inspektor J. Strahl, med möda kunde rädda en del af lösegendomen i undra våningen. Huru elden utkommit är obekant, men det antages ha skett genom en spricka i muren. Ersättning för kontrollresor. K. M:t har, enligt skogsstyrelsens tillstyrkande, i likhet med hvad at K. M:t varit för senast förflutna 2 år medgifvet, berättigat revierförvaltarne ej allenast i Norrbottens och Westerbottens län, utan äfven i de öfriga norrländska länen och Kopparbergs län, att för kontrollresor, som de, i följd af kgs bfhdes förordnanden, sistl. höst verkställt eller under loppet at innev. vinter komma att företaga, af skogsplanteringskassan åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente. Rikets hospitalsväsende. Serafimerordens-gillets berättelse om rikets hospitalsväsen under år 1867, utgörande 2:dra atdelningen af den till Sveriges officiela statistik hörande serien K. Helso-och sjukvärden, har nyl. utkommit. Af denna berättelse inhemtas hufvudsakligen: Vid 1866 årg slut funnos vid rikets nio hospital 1255 sjukplatser; dessas antal ökades under år 1867 med 67 platser vid Upsala, Nyköpings, Wexiö och Wisby hospital, hvadan platsantalet vid 1867 års slut uppgick till 1.322. Under nämnde år hafva hospitslen varit strängt anlitade, men de hafva dock kunnat emottaga alla till hospitalsvård berättigade intrådessökaade, ehuru uti åskilliga fall först efter längre eller kortare väntningstid. Då ersarenheten under de senaste åren gifvit vid handen, att antalet sinnessjuke, som äro berättigade att komma i åtnjutande af hospitalsvård, inom riket tydligen tilltagit, har öfverstyrelsen för bospitalsväsendet bemödat sig att, genom årliga tillökningar af sjukplatsernag antal, söka motsvara behofvet och allmävhetens skäliga fordringar. Sålunda hafva under de senaste sex åren från 1861 års slut ej mindre än 243 nya platser blifvit upprättade. Under ou ifrågavarande år hafva å samtliga hospitalen 1,601 patienter blifvit vårdade, d. v. s. ej mindre än 343 flere än under 1861. Af dessa 1,601 sinnessjuka voro 819 män och 782 qvinnor. Bland samtliga patienterna hafva 8,64 proc tillfrisknat och 6,13 proc. aflidit. Tyvärr inträtfa dock bland de tillfrisknades antal talrika återfall. Att döma af de recidiverande fallens antal bland de under senare åren intagne, skulle endast omkring två tredjedelar af dem, som lemna hospitalen såsom tillfrisknade, förblifva friska, och omkring en tredjedel äterfalla. Resultatet af hospitalsvården, med hänsyn till de sjukes återställande, är sålunda nedslående. De svenska hospitalsinrättningarne stå dock härutinnan, an: märker öfverstyrelsen, ej sämre än det öfriga Eui ropas.