Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 2

namn Gourdier midt på ljusa dagen på rue de Richelieu, var nära att lyckas; han befann sig redan femtio steg från vagnen som alltjemt rullade framåt, då en stadssergeant grep honom. Det var emellertid på alla dessa omständigheter som Lecoqs plan för Mais flykt stödde sig, en plan som var lika enkel som sinnrik. Den bestod i att vid afresan från fängelset ofullkomligt tillsluta dörren till den afdelning i fångvagnen, i hvilken Mai inneslöts, och att glömma honom der då vagnen, efter att ha aflemnat sin last i Råttfällan, som vanligt for till sin station på kajen för att der invänta tiden för återvändandet. Han ville parera hundra mot ett på att fången skulle skynda att begagna sig af denna glömska för att få sin frihet. Allt var sålunda förberedt och uppgjordt i enlighet med Lecoqs afsigter för den dag han uppgifvit, det vill säga första Måndagen efter påskferierna. Ordern om att Mai skulle uttagas för undergående af förhör lemnades till en af förste vaktknektarne med de noggrannaste instruktioner. Den fångvagn, hvari Mai skulle transporteras, borde anlända till palatset vid middagstiden. Från klockan nio kunde man i närheten af polisprefekturen se en af dessa gamla parisiska gatstrykare som se ut som om de stigit upp direkte ur rännstenssmutsen. (Forts.)