Göteborgsposten – 10 mars 1869, sida 1

19 8s 25.640 — 1.0 O. 10,5 Mulei.-: — 2 25,542 o.2 NO. 0,8 D:.o. — 9 25,524 — 1,8 NO. 0,5 D:o —5 Den demokratiska rörelsen i Norden. I Vi hafva med uppmärksamhet följt åtskilliga förhållanden på vår balfö, hvilka framträda för oss i en allt märkligare dager och synas bebåda betydelsefulla politiska och sociala brytningar inom såväl Sverige som vårt broderland Norge, om man ej tillräckligt uppmärksammar dem, för att söka i tid förekomma yttringar, hvilka annars kunde rubba den enighet, som utgör de smärre folkens styrka. Denna enighet är desto mera nödvändig för oss. som vårt politiska läge annars lätt kan utsätta oss för att, såsom vi varit det förut, bli föremål för främmande stämplingar och intriger, de der kunna sätta vårt oberoende, vår sjelfständighet i fara. Det förefinnes redan mellan de skandinaviska länderna och isynnerhet mellan Sverige och Norge ett band af solidaritet, som gör att det ena folkets utvecklingsgång i den ena eller andra riktningen tangerar det andra folkets. Det finnes ej någon rörelse i det ena landet, som ej kännes i det andra. Den demokratiska författning, Norge gaf sig vid föreningen med oss, var en mäktig bundsförvandt tör frihetsutvocklingens vänner här i landet, då det gällde att nedbryta den nationen söndersplittrande ståndsindelningen. Vissa af de reformer, som vi lyckats genomföra — såsom särskild representation för kyrkliga angelägerheter, årliga riksdagar och mera —, estersträfvar man nu äfven i broderlandet att erhålla. Den starka demokratiska rörelse, som nu visar sig i Norge, skall derför ej heller bli utan återverkan på våra förhållanden, isynnerhet som äfven här redan ej ringa, om an oklara och i flera fall dimmiga, i frasernas labyrinter vilsegående ansträngningar göras för åstadkommandet af en demokratisk agitation. Gällde det här en demokrati, som älskade att under lugnt och stilla arbete bereda marken för utvidgande af folkets frioch rättigheter, att sträcka skalan allt längre och längre ned; vi skulle då med uppriktigaste sinne ansluta oss till densamma. Men U befara, att man vill skapa rättigheter utan motsvarande skyldigheter och utan nödig garanti för egendomens säkerhet och våra lagars organiska utveckling, och det är derför vi tro, att hvarje politiskt organ på båda sidor om Kölen snart måste fast välja sin ståndpunkt och belysa förhållandena, på det att allmänheten ej må helt oförberedd ryckas med in i en hvirtvel, hvars verkning den ej rätt fattar, hvars styrka den ej känner. Vi skola i enlighet med denna vår åsigt först skrida till en orienterande öfversigt af de nu i Norge pågående och för hela Skandinavien betydelsetulla rörelserna. Den, som någonsin följt med pressens och Storthingets förhandlingar i Norge, har lätt kunnat se, huru sinnena derstädes äro i ovanlig rörelse. Det är från Storthinget och dess hållning, som denna rörelse utgått. Hvad som gifvit den fart, är neml. frågan om utvidgandet af rösträtten. Norges Grundlovhar vissa kategorier för den konstitutionela rösträtten vid storthingsval, hvilka äro knutna lels vid fast egeadom med en mycket låg sensus, dels vid innehafvande af embete eller vorgerskap. Samma vilkor fasthöll äfven komnunalförfattningen af 1837, Under sista tiden har det varit stark fråsa om att utvidga den statsborgerliga röst