Göteborgsposten – 9 mars 1869, sida 2

liten list för att uppväcka domarens harm och efter det första utbrottet af vrede, åte göra honom till en intresserad bundsförvandt. Sedan första smärtan af hans sårade såfänga lagt sig, rvann herr Segmuller sitt vanliga lugn. — Jog förmodar, sade han till Lecog, att ni uttänkt ett medel att lössläppa den anklagade utan att myndigheternas medverkan kommer i dagen. — Jag bekänuer att jag ej en minut tänkt derpå, min herre. IIvad skulle det för öfrigt tjena till? Denne man vet alltför väl huru oroligt man bevakar honom för att ej hålla sig på sin vakt. Huru listigt jag än skulle bära mig åt för att skaffa honom ett tillfälle att rymma, skulle han dock ana att jag varit framme och ej begagna sig af det. Det enklaste och säkraste är att helt beskedligt öppna fängelseporten för honom ... — Ni har kanhända rätt... — Men det är ett försigtighotsmått som Jag tror vara nödvändigt, som jag anser vara ett oundgängligt vilkor för framgång... Deo unge polisagenten hade så svårt att få fram orden att domaren trodde sig böra hjelpa honom. — Låt höra detta försigtighetsmått, sado han. — Det skulle bestå i att gifva befallning om att Mai blefve transporterad till ett annat fängelse, min herre. Hvilket som helst, det får bero på ert val. (Forts.)