Göteborgsposten – 9 mars 1869, sida 1

mer, som aflattats på dessa språk, ofta blifva på de frammande ländernas telegraflinier icke blott förändrade eller stympade, utan äfven i väsentlig mån serdröjda, hvilken senare omständighet har sin grund i de expedierande tjenstemännens fulikomliga obekantskap med nämnda språk. I sin mån inverkar åter detta äfven ofördelaktigt på den öfriga korrespondensens besordring. Det bar derföre synts styrelsen rädligast att, vid korrespondens med längre bort belägna främmande orter och länder, än Hamburg, Läbeck, klbhertigdömena, S:t Petersburg och Finland, i allmänhet använda antingen engelska, franska eller tyska språket. Samiliga telegrasstationerna äro ålagda att härpå fästa den korresponderande allmänhetens uppmärksamhet. Från Karlstad skrifves d. 6 d:s: väderleken tyckes nu sent omsider hafva stadgat sig i våra bygder; vintern är frisk ehuru föret ej är fullt tillräckligt. I bergslagen deremot lärer vinterföret vara godt och brukskörslorna i full gång. Nordiska festen i Lund firades d. 2 d:s å Akademiska föreningens fostsal och i densamma deltogo c:a 400 personer, till en tredjedel bestående af damer, hvilka nu för första gången närvoro vid firandet af denna fest. Den tilll-älliga dekoration, som prydde högtidssalen, bestod uti en särdeles smakfullt anbringad omfattning af de studerande nationernas fanor kring den i fonden uppställda talarestolen och af tre vid galleriernas barrierer fästade och af skandinaviska fanor omgifna namnsköldar, på hvilka lästes namnen: Beskow, Sturzen-Becker, Kjellman Göransson, Blanche, Charles Andersson, Rietz, Mankell, Berwald, Akrell, Wright, Waaranen, Kjerult, Conradi och Bissen. Sedan deltagarne hunnit samlas, gick man par om par ned i den nedra societetsvåningen, som med alla sina rum och salar var upplåten åt intagande at supen, vid hvilken de helstekta galtarne icke saknades och hvarunder taffelmusik utfördes. Sedan denna del at festen under gamman och belåtenhet slutats, samlades man åter i festivitetssalen, der under tiden bord framställts med icke blott vår tids mera moderna drycker, utan äfven med de vid denna fest vanliga mjödhornen. Efter det att tonerna af en festmarsch tystnat och man intagit sina platser, börjades raden af skålar utat Akademiens rektor, domprosten Linder, som efter en allmän blick öfver vår tids lynne och dess framstående karaktersdrag föreslog en skål för Nordens konungar Carl XV och Christian IX. — Sedan häretter af studentsångföreningen afsjungi.s folksången Ur svenska hjertans djup, beträddes talarestolen af prof. Lysander, som i ett längre föredrag karakteriserade de under året bortgångna framstående män i de nordiska länderna, hvilkas för ust var oss lika kännbar som deras minne borde vara oss dyrbart. Särskilt uppehöll sig talaren vid och egnade en oms:ändligare betraktelse åt Beskow, Blanche, Rietz och Sturzen Becker, — Härefter började raden af skålar för Nordens universiteter och föreslog härvid stud. H. Winberg skålen för Köpenhamns, fil. d:r. Edv. Lindahl för Kristiania, e. o. biblioteksamanuensen d:r Ringius för Upsala och studentkårens ordf. docenten Gustrin för Helsingfors universiteter. — Derpå förekommo följande skålar: för Akademiens prokanceller biskop Flensburg och dess rektor, domprosten Linder, af d:r F. Andersson; för Akademiska föreningen, dess gynnare och vänner, af prof. Wisen; till sistnämnde skål anknöt adj. M. Weibull en skål för Akadem. föreningens närmaste bekante och bäste vän: staden Lund, hvarpå fil, d:r P. Eklund i ett versifleradt föredrag föres!og skålen för Nordens qvinnor. Sedan denna skål tömts och åtföljts af en sång, aflägsnade sig damerna från festen, som härpå, sedan ordet förklarats fritt, fortsattes under skämt och gamman, improviserade tal och sånser till bortåt morgonen. Till svenska medborgare ha upptasits Carl Wilh. Stridde från Preussen och Samuel Luterkort från Polen. Tillståndsbevis har meddelats akademiidjunkten fil. d:r M. J. J. Weibull, att från oktryckeri i Lund utgifva en periodisk skrift ned titel: Samlingar till Skånes historia, ornkunskap och beskrifning. OD Ub