Göteborgsposten – 9 mars 1869, sida 1

— Hrarföre, min herre? Efter mordet på makarne sChamoiseau vid Saint-Deniskapellet lyckades man gripa de brottsliga, som ni väl minnes. Men en stöld af 150,000 sranes i guld och bankonoter var begången, denna stora j summa återfanns ej och mördarne vägrade envist att säga hvar de hade gömt den. Det skulle vara en förmögenhet för dem, om de undgingo bödelns bila, men de mördades j barn voro ruinerade. Det var då som herr Patrigent, instruktionsdomaren, var den förste, Jag vill ej säga att tillråda, men att låta förstå att man skulle kunna våga låta en af skurkarne bli fri. Man följde hans råd, och tre daBar senare öfverraskades den undkomne då han höll på att uppgräfva skatten. Jag säger derföre att vår anklagade .. — Nog! afbröt herr Segmuller; jag vill ej mera höra talas om denna sak. Jag trodde mig ha förbjudit er att att erinra mig derom . . . Den unge polisagenten sänkte hufvudet med en min af tvetydig undergifvenhet. Men han gaf akt på domaren med ena ögat och märkte hans sinnesrörelse. — Jag kan gerna tiga, tänkte han; han skall nog Fjels återkomma till mitt förslag. Nägra ögonblick derefter återkom han också verkligen dertill. — Låt vara, sade han, jag antar att er man befinner sig utom fängelset, hvad ämnar ni då göra? .... — Jag min herre! Jag följer honom som eländet följer den futtige; jag förlorar honom ej ur sigte; jag lefver i hans skugga...