Göteborgsposten – 8 mars 1869, sida 1

pnsuts samtalet och drog sig tillbaka, åtföljd af de personer som beledsagat honom. Han uttalado ej ett ord förrän han hunnit till direktörens rum, dit man derefter begaf sig. Der sjönk han ner i en fåtölj och yttrade: — Det är bäst att erkänna sig besegrad... Denne man skall förbli hvad han är: en gåta. — Men hvarföre har han spelat denna komedi med oss? frågade direktören. Jag kan ej förklara det. h! svarade Lecoq, inser ni då ej, att han hoppats öfrertyga domaren om att den första biljetten blifvit skrifven af mig för att understödja den åsigt jag hyser. Försöket var djerft men resultatets vigt frestade honom. Om han lyckades vore jag vanhedrad, och han skuile förbli Mai för hela verlden, utan invändningar. Men huru har han kunnat veta, att jag uppsnappat en biljett och att jag gaf akt på honom från skrubben i taket? ... Det skall utan trifvel aldrig bli förklaradt. Direktören och den unge polisagenten vexlade misstänksamma blickar. — När jag rätt tänker efter, hvarföre skullo ej den biljett som föll till mina fötter vara en uppfinning af denne slipade skälm? ... tänkte direktören. Hans vän Absinth har kunnat stå till hans tjenst likaväl med den första som med den andra . — UHrem vet, sade Lecoq för sig sjelf, om den här morske direktören ej anförtrott alltsammans åt Gåvrol? I så fall skulle den afundsjuke goneralen ej gjort sig samvete af att spela mig detta spratt! ...