Göteborgsposten – 8 mars 1869, sida 1

1T 10( RUS Y. T. DOnnier. AVVVve Dessa åsigter ntvecklades af hrr Bergström, stafarådet Berg, Kiamansson och h. exe. justitiestateministern, hvilken senare redogjorde för skälen till regeringens afslag å riksdagens hemställan om krigshofrättens indragning och tillkännagaf, att hans åsigter ej sedan dess förändrats. Hrr Key, Carl Ifvarsson, Hedlund och John Ericson yrkade äfven bifall till utskottets hemställan, emedan vägen i alla fali stode öppen att fortgå på den bana, som kan befinnas vara dena rätta, och blef densamma också utan votering bifallen. Allt hvad statsutskottet ifråga om denna hufvudtitel för olrigt tillstyrkt blef af begge kamrarne bifellet. I afsoende på tredje husfvudtiteln bade stateutskottet toreslagit en förändring i fördelningen af de af K. M. begärda medlen, så att anslaget till minislerstaten skulle bluva mindre, än hvad K. M töreglagi:, under det deremot en ny rubrik: Anvlag till otvergående utgister (17,200 rdr) skulle tillkomma. Då denna punkt soredrags. uppträdde b. exc. utrikesetatsministern grafve Wachimeistär och förklarade sig oppet och allvarligt emot saststallandet at någun normalstat för uttikesdepartomentets expedition, allaenstund han icke ausåg sig kunna inom visa bestämd tid utlofva någon minskning i utgifter för dithörande äodamål. Ilan ansäg detta så mycket mindre vara möjligt för närvarande, gom hver och en måste m:dgifva, att, huru ymnigt fredosorsåkringarno ån flöto från de maktegandes läppar, rådde dock stor ora i sinnena och fruktan för att snart krigsuibrott. Ungesarligen i eamma anda yttrade sig grefve ef Ugglas hrr Wallenberg, von Geijer, Rydin, Tornerbjelm, Wern, sriherrarao Silfverscbold och von Essen, alla yrkande på nödvändigheten att icko ingå i någon specialiserivg å dennas bufvnätitel, der anslagen, om nägonsin, bebölva vara generelia. Uftskortets förslag försvarades endast af hr Montgomery-Cederhjelm och frib. Beck-Friis, men förkastades af kammaren, sonm godkände K. M:ts förelag i amnet. Med anledning af statsutskottets hemställan att de förenade rikenas generalkonsolat må undergå en Organisation, så att, genom indragning af dylika öfverflödiga platser i åtskilliga hamnar vid Medelbafvet tillfälle må beredas att, utan etatsverkete ökade betungande, anställa en generalkonsul i Newyork och i öfrigt på de platser der K. M. kan finna nödigt, att de sorenade rikenas handelsintressen genom en dylik aflönad tiensteman bevakas, uppträdde h. exc. utrikesstatsministern och losvade att så snart de nuvarande konsulaten i Tanger, Tunis och Malta biefvo lediga, skulle indragningar dera! företagas och medlen användas till nyttigare konsulatsposter. IIan ansåg det äfven nödvändigt att upprätta ett aflonadt konsulat i Newyork, eburu generaikonsulatet forisarande borde vara förenadt med beskickningen i Washington, som ensam kunde vara i tillfalle att lemna någon bjelp vid uppståen e konflikter mellan våra handelsfarpg och de lokala mynd:gheterna i aflägsnare Orter i den stora republiken. Ilan hade således inset emot ett bifall till den föreslagna skrifvelsen, hvilken ock af kammaren antogs. Deremot uppträdde h. exe. emot en annan föreslagen skrifvelse om åtgärders vid:agande, att de inkomster, gom genom lästafgiften tillflyta generalkonsulu i London, må, i den måa de finnes för hans afloning öfve: flödiga, konsulsfonden tillgodokomma. Han eriniade om, att man redan beslutit en nedsättning af hvad hittills af låstesgisten tillsallit denne embetsman, så snart den nuvarande generalkonsuln afgår, och han lofvade till och med att föreslå K. M. at vid detta tillfälle fastställa en bestämd efloning för efterträdaren och låstyfgiftens indragande till konsulssonden. Han besarade likväl, att ett antagande af den nu förevarande skrifvelsen skulle kunna tolkas såsom ett slags misstroendevotum mot den nuvarande högst förtjenstfulle generalkonsuln, hvadan han yrkade på punktens förkastande. Densamma asslogs ock med 60 röster mot 35. I Andra kammaren gick tredje hufvudtiteln äfven igenom. Utrikesstatsministern uppträdäe (för första gången) jomväl bär med anledning af den af statsutskottet föreslagna rubriken: Anslag till öfvergåenie utgifter, och anhöll att kammaren mätte bifalla K. M:ts förslag osörändradt. Frågan om förändring i generslkonsulaten gaf anledning till några uddiga repliker mellan hir Hierta och Lithoer. Hr Key visade att nuvarande generalkonsuln i London, hr Tottie, år 1866 hade omkr. 141,000 rår i inkomst af sin befattning och söreslog att lönen skulle göras fast. Utrikesministern anmä:kte, sedan hr Hierta föreslagit att generalkonsuln skulle afekedas med pension, såsom brukade ske med gamia generaler, att han ej kunde tillråda ett sådant afskedande, dels emedan hr Tottie på ett utmärkt sätt skött och sköter sin plats, dels att stora svårigheter kunna möta att få pension åt honom, eom ej bar ordinarie lön, I afseende å de föreslagna reformerna i konsulatsstaten lemnade h. exe. samma upplysningar som i Första kammaren. I fråga om fjerde hufvudtiteln biföll Första kammaren allt hvad statsutskottet föreslagit med undartag af tvenne punkter. Utskottet hade neml. bl. e. hemställt, att riksdagen matto i skrifvelse anhålla, att K. M. täcktes tillse, om icke de af armåförvsl ningen hittills förvaltade fonder och kassor lämpligen skulle kunna till riksgäldskontoret öfverlemnas för att i dess allmänna rörelse ingå, emot anvisande af bestämda errättningsanslag till de föremål, för hvilkas tillgodoseende fonderna äro assedds, samt att K. M. ville i sådant hänseende till riksdagen göra framställning. Mot detta förslag apptrådde flera talare, hufvudsakligen af den orsak, att man kunde vara öfvertygad om, att regeringen icke, under nuvarande förbållanden och innan en fullständig armsorganisering hunnit genomdrifvas, sku:le gå en sådan riksdagens önskan till mötes. Krigsministern upplyste för öfrigt att alla de hithörande fonderna voro till fullo disponerade för bestämda ändamål och att K. M. således ej kunde til!fredsställa en så uttalad önskan. IIr Wern och frih. A C Raab äskade visserligen bifall till utskottets förslag, mena detta hjelpte icke, utan afsloe2s förslaget. På grund af yrkande af hir Wllenberg2. Moatgomery-Cederhjelm, Brusewitz, grefvarne H. Hämiltoa A C1O.. 22 9