Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 3

Det ser ut som skulle vi hålla på att inträda i ett nytt tidehvarf — velocipedernas. Detta har redan inträffat i Paris. I denna stad är det icke längre något ovanligt att se allvarsamma och ansedda män bestiga detta slags maskiner, på hvilka de ila åstad med förbluffande fart emellan omnibusarne och fiakrarne. Man har upphört att taga notis om både sjelfva åkdonen och dem som färdas på dem, hvilka senare till största delen äro fullkomligt hemmastadda på dessa apparater, som tyckas gäcka tyngdkraftens lagar. Den moderna velocipeden är icke en förbättring af den apparat, som hittills blifvit kallad på detta sätt. Liksom det aldra tidigaste mönstret har den blott tvenne hjul, hvilka äro i samma linie eller plan, och sätet är placeradt mellan de båda hjulen samt stödt på en mycket lätt jernställning. Rörelsen framkallas af trampor. Det synes som skulle en särskild uppfostran vara nödvändig för att sitta på en dylik tingest, men det antal af parisare som man dagligen kan se fara i karrier genom Rue Rivoli eller Boulognerskogen bevisa att konsten lätt kan läras genom öfning. Velocipederna äro nu så allmänna, att kejsarens undersåter icke blott hemta frisk luft utan till och med sköta sina affärer på desamma. Det är redan en helt vanlig syn att se en kommissio