Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 2

Tvenne barns sorgliga slut. Från Söderbamn omtalas följande upprörande händelse: Tvenne små gossar om 9 och 6 års åller, den ene son af en arbetskarl, den andre af en sjöman, hade d. 18 Febr. afvikit från staden utan att man visste hvart de begifvit sig. Sedermera berättades, att tvenne gossar blfvit sedda på isen, styrande sina steg utåt skärgården. Med anledning deraf sträckte sig forskningarve äfven åt denna trakt, och påföljande Söndag lyckades man att anträffa de eftersökta. Men förfaärlig och hemsk var den tafla, som nu mötte ögat. Under golfvet af en fiskarestuga på Hörningsholmen, e:a 11 mil från staden, fann man de båda barnen. Döden hade påtryckt dem sin pregel; stelnade tårar sut:o på kinden; den lilla 6-åringen bade krupit så långt under byggnaden att stenfoten delvis måste rifvas, för att få fram honom, och råttorna hollo nu gästabud på liken. — Man vet att de små varit u-sinda, för att på torget köpa mjölk, men då någon sådan för till:ället ej fanns, hade de på eget bevåg begifvit sig på väg åt Norrala, för att der möjligen få behofvet syldt. Vid Wågbro hade de sedan nedgätt på sjön öfver det s. k. Flaket och troligen nu vilsna, styrt kosan utåt hafvet ända till hafsvaken, ty äfven der visa sig deras spår. Då de återvände, begynte mörkret efter all sannolikhet att inbryta; den omnämnda, obebodda stugan visar sig nu för deras blickar, hungriga och trötta söka de hvila och somna så in i den långa sömnen. Björnjägare i Norrland. Det jagtsällskap, hvilket, enligt hvad vi förut medde lat, för några veckor sedan nedlade 2:ne björnar inom Medelpad, har nu åter varit ute i lyckosam fejd och denna gång knipit icke mindre än fem stycken. En af deltagarne i Jagten lemnar i Sundsvalls-P:n en liflig skildring öfver densamma. Sedan berättaren omtalat huru nalles vistelse inom ringen blifvit upptäckt genom en af hundarne, som på: träffat bytet i ett mörkt och djupt hål, bildadt af en rotvälta med kullfallna träd öfver, samt redogjort för huru de första skotten aflossats emot björnen, fortsätter han på följande sätt: Att se hundarne, som trängdes och betos för att komma ned i hålet till björner, var ett stort nöje. Den som först nedkom högg i Nalle så att hårtapparna hoppade, hvarefter en annan högre upp högg i den lösryckta hårtussen och så efter denne återigen en annan så att tussarna kommo upp ur idet genom hundarnes langning af desamma på samma sätt, som vattenämbaren vid en brunnsgräfning hand och hand emellan komma i dagen. Glädjen stod högt hos jägarne, och nu framdrogs ej en rysligt stor björn, som ryktet sörmäl, utan en liten ful hona. Men hvad hade hon hos sig? Jo, hvad mången vacker saknar, neml. fyra st. ungar, cirka fyra dagar gamla, helt och hållet oskadade af kulor och hundar. Med flygande fart transporterades dessa af lapparne uti -lappskåäpet hem till qvarteret. Mindre fort kommer mången kejserlig kurir. — Nu skulle björnen hem, c:a I mil, och ett tåg sammanbands till många famnars längd af medförde remmar, snören m. m., och Nalle lades på skidor och drogs af en lång rad skidlöpare. Tåget var värdigt en m lares pensel, der det gick fram i urskogen, med sång och muntert glam, snart var man kommen till gårlest. Nen ni undren hvart ungarna hamnat. — Jo, de finnas ännu vid lif. Två äro på Österström och två på Lillre. Tack vare getter till ammor och snälla daddor, hoppas vi att de i framtiden kunna blifva trefliga verldsmedborgare, ehuru de ännu ej sett den verld hvari de lefva, men möjligen af vägen redan gjort bekantskap med att stötestenar finnas till.