Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 1

nu var mera konungsk än konungen sjelf. — Frih. Alströmer ansåg de angrepp som prof. Ribbing hade riktat mot regeringen, såsom oberättigade, och godkände utskottets hemställan, hvaremot hr Carl Ivarson, godkännande reservationen, ej ville att regeringen skulle ha mer än en kassa att disponera. Frih. Gripenstedt visade att regeringen alldeles icke uppgifvit den ståndpunkt, som hon till frågan intog förlidet år, utan att frågan nu var helt annorlunda än då. För egen del förklarade sig talaren icke skolat tillstyrka regeringen att vidtaga den åtgärd, hvarom nu var fråga, derföre att åtgärden kunde tydas som en svaghet. Men nu, då det kungliga förslaget blifvit framlagdt, så borde det antagas. När regeringen ansåg sig kunna göra eftergifter, så borde de ock göras. Regeringen borde visa förtroende för riksdagen, och det hade hon ock i förevarande fråga gjort. Hr Carl Anders Larsson trodde, att några hade knotat öfver den k. propositionen, men de flesta voro dock tacksamma för den, Meningen var i utskottet att helt enkelt förorda den till bifall, men när klämmen skulle uppsättas, så hade den blifvit bortkrånglad af hrr skrifvare i utskottet. Stämningen i kammaren hade under tiden förändrat sig, så att representanterna, då proposition gjordes, icke tilltrodde sig att begära votering. Jag bör tillägga, såsom en ganska märklig företeelse, att då man afräknar prof. Ribbings skärpa och grefve Posses utlåtelse, så var tonen under hela debatten ganska hofsam. Helt annorlunda var den i fjor. Man har tillegnat sig en bättre takt, och det är rätt väl, Huru gestaltar sig frågan nu? Jo, först och främst är den vigtiga principfrågan, regeringens dispositionsrätt öfver handelsoch sjöfartsfonden, faktiskt erkänd af Audra kammaren; i den Första har derom ingen meningsskiljaktighet förekommit. Vidare har Första kammaren, såsom förut är omnämndt, icke velat ingå på K. Maj:ts förslag, och således åt K. Maj:t bibehållit en större rätt än som äskats. Andra kammaren åter har antagit K. Maj:ts förslag på det sätt som statsutskottet hemställt. Vid den blifvande gemensamma voterigen i begge kamrarne segrar otvifvelaktigt Andra kammarens beslut, och dermed är en fråga ändtligen afgjord, medelst hvilken en fraktion i nämnde kammare hoppades kunna åstadkomma något stort i ministeriol omstörtningsväg.