Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 1

Han ville ånyo gå och den unge polisagenten måste uu nästan använda våld för att hålla honom tillbaka. — Lugna er, min herre, sade han till honom, lugna sansa er... — Jag vill straffa! — Det förstår jag nog, men vänta tills ni är i besittning af hela er kallblodighet. Det kan ju hända att den brottslige ej är någon af våra fångvaktare, utan en af de fångar, hvilkas biträde ni anlitar och som om morgnarne hjelpa till vid matutdelningen ... — Nå hvad betyder det? — Förlåt, det betyder mycket! Om ni gör saken bekant, om ni säger ett enda ord om dethär, skola vi aldrig få sanningen uppdegad. Förrädaren skall ej vara nog dåraktig att framträda, men han skall vara tillräckligt klok för att ej fortsätta. Vi måste veta att tiga, dölja hvad vi fått veta och vänta. Vi skola organisera ett opioneringssystem och taga skurken på bar gerning. Dessa invänningar voro så riktiga att direktören gaf vika. — Må vara, sade han med en suck, jag skall ha tålamod .. Men låtom oss i alla händelser se efter hvad denna bröddeg innehåller. er, Dertill ville den unge polisagenten ej lemna sitt samtycke. — Jag har, förklarade han, förberedt herr Segmuller på, att han utan tvifvel skulle få erfara något nytt idag på morgonen och han bör vänta mig i sitt kabinett. Det