Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 1

Schermanska målet. I en korrespondens till Dagl. ÄAlleh, dat. Sollefte d. 29 Februari läses följande: Ronsakningen med för mordförsök tilltalade disbonenten C. J. I. Scherman afslöts idag på Hollsta tingss:älle. Brottmalsdomaren E. Holm forde densamma. Scherman dömdes till 5 års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende under 8 år. Brottet hade skett i förtviflan ölver att han trodde sig genom intriger vara på väx att skiljas if ån Nyviksassären, som han med mycken möda bragt till stånd och som, enligt hans tanke, nu var på väg att gifva goda resultat. Han fruktade nemligen att vid sin älder och så misskrediterad. som han genom ett sådant frånskiljande skulle blifva, ej vidare kunna åvägabringa en affär, hvarmed han skulle kunna försörja sin talrika familj, som han ej hade mod att se försatt i armod. Af ransakningen framgick, att Scherman, då han inkallade hrr Guntrum och J. Bagge på sitt rum, hade för afsigt att göra ett yttersta försök till godvillig uppgörelse, men. om detta misslyckades, afdsgataga dem och sig sjelf, och när han genast af Guntrums tilltal trodde sig märka att ingenting var för honom att hoppas, bragtes han till det olyckliga dådet. Sedan första skottet klickat, säger han sig t. o. m. förlorat fattningen, som han först vid afväpningen återfick. Under ransakningen bibehöll Scherman lugn och iakttog ett skickligt uppförande, älven när målsegarne gång efter annan med obestyrkta rykten och beskyllningar sökte ytterligare nedsätta honom. — Ryktet om att han vid brottets utförande skulle haft en rakknif i fickan bevisades nu sakna all grund. Efter domens alkunnande b behöll Scherman fortfarande Ingn och förklarade, att ingen dom kunde vara så st:äng som den, hvilken han sjelf redan fällt öfver sig. Ett anmärkningsvärdt beriktigande. Det har ej gerna kunnat undgå någon, att en viss del af hufvudstadspressen och ett par temligen ökända skånska blad, förutom en del skånska korrespondenter, på senare tiden sökt ställa Tullberg i martyrkronans sken, genom att både med och utan träsnitt framställa honom såsom sormligt tortyrerad af myndigheterna. Särskildt har man utmålat honom såsom fängslad vid en mast och belagd med jern ombord på det fartyg, med hvilket han fördes från Helsingborg till Malmö. Äfven detta visar sig vara en grof osanning, såsom så mycket annat hvarmed man söker från det hållet uppjaga folkets inbillning. Detta fram