Göteborgsposten – 3 mars 1869, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XIV. Den 23 FebruariNog gjorde Andra kammarens ledamöter igår skäl för det höga dagarvodet; men också förekom till behandling, jemte mycket annat som ej så noga kan specificeras, konstitutionsutskottets svar på hr Treffenbergs mycket närgångna och i den praktiska sparsamheten hållna motion om nedsättning i riksdagsmannaarvodet. Andra kammaren hade sammanträde från kl. 10 till 14 och från kl. 6 till 211. Första kammaren hade äfven långa sammanträden; men det var också både många och vigtiga frågor på föredragningslistan. Ni vet att jag företrädesvis dväljes inom Andra kammaren, der, enligt hr Hiertas åsigt, vetandet är så mångsidigt, djupt och rikt, att det bör öfverföras till Första kammaren. Jag kommer således nu att företrädesvis omtala hvad i Andra kammaren föreföll. Hr C. F. Wern hade föreslagit att syroch båkafgiften dels skulle upphöra för fartyg gående emellan inrikes orter, och dels nedsättas för öfriga fartyg. Den svenska sjöfarten, som just icke florerar, utan snarare aftynar, tål ganska väl vid den föreslagna lindringen och den kommer ytterst konsumenterna till godo. Men statsutskottet var troligen, då motionen der behandlades, vid dåligt lynne och utskottet var alls icke nu benäget för Ålindringar utan föreslog blott en underdånig skrifvelse om Lutredning — således den ofta anlitade utvägen för att på ett beqvämt sätt komma ifrån en fråga tills vidare. Af diskussionen i Andra kammaren framgick att landtmannapartiet har mycket oklara begrepp om sjöfarten och dess behof. IIrr Kallstenius och Olsson (från Helsingborg) åda galade i sina anföranden, att de i handelns enklaste grundsatser icke ännu blifvit rätt hemmastadda, hvilket beträffande den sistnämnde är desto besynnerligare, då han sjelf bedrifver en ganska stor handelsrörelse och representerar en stad som idkar sjöfart. För bitall till motionen talade hrr Ahlgren, Wijk, Björck och frih. Gripenstedt, alla med stor sakkännedom; men, i gudarnes rådslag förmodligen, hade beslutats att hr Werns motion icke skulle röna framgång, och det fick den ej heller i voteringen. Något längre fram föredrogs konstitutionsutskottets afstyrkande svar på hr Treffenbergs motion om nedsättning i Andra kammarens arvode, från 1,200 till 750 rdr. Förslaget. upptogs redan då det väcktes med mycken ovilja, och den har ingalunda gifvit med sig under tiden; snarare, om möjligt är, ökats hos dem hvilka annars med så stor pathos orda om sparsamhet och om nöden i landet. Det var också harmligt att hr Treffenberg tagit dem på orden, och just i ett fall der de direkt hade kunnat i gerning visa sin tro, vore den än icke större än ett senapskorn. Öfverallt kan man göra psykologiska iakttagelser och dertill erbjuder Andra kammaren ett rikt fält. Karakteristiskt var, att alla de ledamöter, som yttrade sig för nedsättningen, tillhörde den kategori hvars lefnadsvanor medföra större utgifter och hvilka således såsom riksdagsmän alldeles icke göra någon besparing på arvodet; deremot befanns nästan alla de, som ansågo att 10 rdr icke alls var för högt dagarvode, just vara de som verkligen lefva för vida billigare pris och som derföre lägga upp rätt betydligt under de fyra månaderna som de vistas här årligen. Hr Siljeström hade åtagit sig den odiösa befattningen att föra tioriksdalersmännens talan.