Göteborgsposten – 2 mars 1869, sida 2

— Om den af d:r C. Nyström sistl. Sönag hållna föreläsningen öfver Spetsbergseneditionen sistl. år yttrar Dagbl.: Foreläsaren skildrade på ett särdeles lättfattligt ch allt igenom intressant sätt Spetsbergens egenlomligheter inom växtoch djurriket samt lemnade ärskildt tillfälle för åhörarne att göra sig förtrogna ned åtskilliga af den sednaste svenska Spetsbergsxpeditionens detaljer. Föreläsningen var ej blott unlervisande, utan äfven roande, och ett ädlare tidsförIrif en söndagseftermiddag kan man svårligen tänka sig. Man tyckte sig följa föreläsaren sjelf, när han med bössan på axeln ströfvade omkring på isen, försökande sin lycka genom ett och annat skott på reaarne eller gässen. Mars var med honom, när han, efter att hafva bos kamraterna sökt hjelp för att draga till låten det fällda rendjuret, återvände till detsamma ech fann sällskapet tillokadt med en hvit räf, som gjorde sina betraktelser vid den ekjutnes kropp. I föreläsarens sällskap gick man åter till båten, der man under tältet fann manskapet vid den muntert flammande stockelden, vid hvilken hvar och en försökte sig i kokkonsten, och i den konsten gjorde man med föreläsaren äfven ett och annat rön. Man deltog uti det friska lifvet midtuti ödemarken, njutonde af ett absolut fysiskt välbefinnande, som vi uti civilisationens och förfiningens verld aldrig känna. Med föreläsaren tog man ock båtens sofvande besättning i betraktande och fann det lustigt att se alla inkrupna i sofsäckarna!, eti sällskap, som närmast liknade säckarne i ett spanmålsmagasin. Men så gjorde man äfven med honom en fart på Sofla, då isbergen trängde sig omkring ångaren och stormen hotade att i hafvets djup begrafva både de raska männen och resultaten af den vackra färden, till dess d:r Nyström slutligeu lät sina åhörare i oskad. dt skick komma till det gästfria Norge och glädja sig åt våra norska bröders hjertliahet mot Sofias befolkning. s ingen illustrerades af kartor, planscher jemte pa föremål ur växtoch djurriket. — Prof. Dietrichsons töreläsning i slöjdskolans lokal samma afton bevistades al ett stort antal åhörare, hvilka med stort intresse följde föredraget om de gamla Indernas användande af djuroch menniskoformer i ornamentiken, om särgprinciperna i denna ornamentik och deras användande samt om Indiens redskap, kärl, vapen och smycken m. m. Föredraget upplystes af ett stort antal förträffliga planscher. — Om fru Sorandis uppträdande som Rosina i Barberaren yttrar Dagbl:s musikreferent: Fru Sorandi var en rätt nåpen Rosinar, fastän icke fullt den ljufva, kärleksglödande, som förvrider hjernan, icke blott på den förnåme, stätlige Al:naviva, utan äfven på den verldserfarne, i intriger gränade Doktor Bartholo4. Hennes sång har vunnit genom det afseende hon fästat vid vår publiks renare smak, hvilken ej gillar den franska Åchevrotteringen. Detta maner förekom mera sällan, hvarföre ock hennes aria i 2:dra akten med sin svåra koloratur mottogs med rätt mycket bifall. Lättare och äfven mera rjutbar blefve koloraturen samt mahända intonationen äfven renare, om ett mesza di roce ostare användes; detta senare skulle ofelbart tillskynda stämman mera mjukhet. — Till förmån för dramatiska och musikaliska artisternas pensionskassa kommer, säger Dagbl, d. 19 i denna månad aut i etora börsvåningen i Stockholm gitvas en bal, hvilken sannolikt kommer att mtaga eu framstående rum bland sällskapsnöjena denna vinter. blaud de uppgifna arrangörerna nämna vi hrr knut Almlöf och Isidor Dannström samt professorerne Gronhamn och dAubert, namn som äro en tillräcklig garanti för att anordningarne skola blifva till gästernas fullkomliga belåtenhet. — Af Stockholms råd husrätt dömdes sistl. Lördag för 2:a resan stöld straffade s. tobaksarbetaren C. H. Green för stöld af en portmonnä, innehållande 2 rdr 97 öre, till 5 års straffarbete, detta oaktadt han envist förnekat stölden. AE ERE A— — —