Göteborgsposten – 1 mars 1869, sida 2

Fran Utlandet. Då skeppet håller på att sjunka, öfvorgifves det af råttorna. Denna gamla sats kan med rätta finna sin tillämpning på förhållandena i Paris, hvarifrån telegrafen bringar oss underrättelser om nya stormar, uppståndna inom lagstiftande kåren. Seineprefekten Haussmann har haft en vigtig uppgift. Han skulle vara det andra kejsardömets verktyg, genom hvilket detta kunde skaffa sysselsättning åt pariserarbetarne, hvilka derigenom drogos från sin gamla smak för revolutioner. För att kunna utföra denna plan fick IIaussmann vidare i uppdrag att fullständigt ombygga den franska hufvudstaden, på samma gång han skulle så anlägga dennas pulsådror och trafikerade platser, att, om ett uppror skulle inträffa, detta kunde snabbt betvingas genom militären. Till denna plans fallständigande belades boulevarderna med asfalt i stället för stensättning, hvilken senare spelat med hänsyn till barrikaderna en så vigtig roll i gaturevolutionernas historia. Men denna kolossala plan måste komma att kosta oerhörda summor. Massor at hus nedrefvos, hvilka stadskassan måste inlösa, för att lemna rum för nya gator, boulevarder och avenyer. Praktsalla palatser växte upp i mängd och en mängd dyrbara anordningar vidtogos, så att, kortligen, af det gamla Paris nästan intet består, under det att deremot ett nytt Paris blifvit till, mera förgyldt, mera marmorprydt, geometriskt regelrätt och med kanske mera chic, men utan detta pikanta, detta originela, detta historiska, som så mycket tilltalade i det gamla Paris. Detta var barrikadernas Paris; det nya är i grunden en kasern med en dyrbar fernissa. Emellertid kom det slutligen dithän, som alla kloka menniskor sade att dot måste komma: Paris, som likväl har oerhörda inkomster, råkade i ou skuld, som började väcka förfäran. Man insåg slutligen, att det ej längre gick an, att lemna hela denna förvaltning uteslutande i Seineprefektens händer. Den måste komma under offentlig kontroll, för att icke allt skulle komma i skuldsättningens bottenlösa afgrund. Gång efter annan begärde oppositionen inom lagstiftande kåren, att Paris förvaltning ekulle underkastas allmän kontroll. De stödde sig härvid på de vidunderliga siffror, som ut göra stadens skuld, och visade med dem, hurt farligt det personliga regementet med des: eskort af slafviska ja-män är. En ej ring del af regeringens anhängare anslöt sig