Göteborgsposten – 1 mars 1869, sida 1

son, Rosenberg, C. A. Larsson, Medin, m. fl. Hr Siljeström gaf åt sitt anförande en nledning. som af hr Tressenberg sedermera karakteriserades såsom ett sammelsurium och som verkligen var något svårt att blifva klok på, men gaf hr T. rätt deri, att han ställt frågan på dess rätta ståndpunkt: den politiska. Men just ur denna synpunkt vore det uf vigt, att arfvodet ej nedsattes, på det att representanten måtte stå på en ekonomiskt sjelfständ:g giund. Förslagets antagande skulle dessatom kunna verka en sådan förändring i Andra kammarens sammansättning, att den komme att närma sig den högre visdom, som hr T. håromdageu förklarat hafva sitt säte i Första kammaren. Men resultatet skulle ock, till följd af outredda naturkrafter, kunna blifva alldeleg motsatt, och derför vore det bäst att, innan någon ändring vidtoges, afvakta, huru de nya valen utfalla. Hr Treftenberg, som beklagade att han återfått sitt förslag så färseradt och raguseredt, att det blifvit något hårdsmält, vände sig nu mot hr Siljeström, på hvars blanka vapen han upptäckte en roetfläck, i thy att hr S. förvrängt yttranden, som tal. haft. Han bade nemligen endast sagt, att man hos Första kammaren såsom totalitet hade att söka den högre visheten. Lika litet hade han, såsom hr 8. vid ett annat tillfälle yttrat, sagt att Andra kammaren vore dålig och foraktlig. Om sin motions öde hade han ej gjort sig några illusioner, men han gladde sig åt att so, alt det tätt. hvarpå utskottet behandlat denna motion, i jemsorelse med det, hvarpå det vid förra riksdagen aslärdat enahanda motioner, visade att utskottet kände, att marken började svigta under dess fötter och att frågan gick en önskad lösning till mötes. Allmänna opinionen, som i så enkla frågor som denna brukade träffa det rätta, hade ock redan fällt sin dom bärom; ty ef 10 personer, som man frågade, kunde man vara förvissad, att 9 skulle uttala sig för arvodets nedsättning. Motionen vore ej, såsom en tal. sagt, riktad mot det svenska bondeståndet, ty då skulle ban föreslagit 3 rdr om dagen, för hvilken summa han skullo åtaga sig ett inackordera dem allesammans här i staden, och det ändå icke på några sämre ställen. Han anförde derefter ett yttrande af frih. Gripenstedt från föregående riksdag om vådan af att bondeståndet vid en kommande riksdag kunde blifva för starkt, bvilket yttrand: stode i strid mot hvad samme talare på riddarhuset sagt till försvar för repr:erentatjonsreformen och visade, att det ändå fanns en kula i den der kananen, som hr Teeffenberg affyrade på Rid larbuset den s December 1865. Ilan villeej genom sitt förslag utestänga bondeståndet från Andra kammaren, men ban bekände öppet att han ville förekomma dess förstärkning, hvilken ej vore nyttig. Det borde vara starkt representeradt, men ej så att det bade hvarje fråges afgorande i sin band. Den, hvilken, liksom tal., under den gamla rep: esentationen villo bibehålla bondeståndet, men deremot nu icke ville förstärka detsamma, vore mera dess vän, än de samvetslösa demagoger, som, om det en gång finge öfvervigten. ej skulle underlåta att infinna sig. För öfrigt wille han gerna lefva i godt förstånd med bondeståndets leda möter, wen om detta ej lyckades, så finge han trösta sig med, att ban ej vore här för att söka ett angenämt umgänge, utan för att göra sin pligt. . Hr ksedluna, som derefter fick ordet, förklarade att kulan i kanonen äfven denna gång saknades och karakteriserade i go ordning hr T:s anförande såsom ett sammelsurium. Motionens tendens vore tydligen densamma som förut i Danmark. då de konservative yrkade riksdegsmannarfvodets uedsätining, men de itberale dess törböjning. Bönderna voro för öfrigt ej hr Treffenberg obenägne, utan tyckte endast att ban med sitt myckna tal om bondeståndet blifvit elter sin tid, ty numera funnes blott en enda klass, nemligen svenska medborgera Hr Jöns Påhrsson fann 10 rdr alldeles nödvändiga för den, som vill vara en uppriktig riksdagsman, och tycktes för öfrigt hysa några tvifvel om, huruvida hr T. ansåg sig som svensk medborgare, och hr C. A. Larsson såg i hr Treffenbergs yttrande endast ett behof att urladda den sista projektilen, som stannade qvar i kanonen på Riddarbuset och nu återstudsat mot den bakom sittande vännen Jöng Påhisson. För öhigt trodde han, att Andra kammaren gjort en god eqvisition i hr T., hvilken säkerligen skulle komma utt medverka till en behöflg reglering af tjenstemånnens löner. Hr Medin slutligen förklarade, att hr T. sedan Riddarbuscte tider vore väl känd i talarens hemort och säkerligen helst skulle ge, att inga bönder utan endast tjenstemän funnes i Andra kammaren. Vid derefter anställd votering afslogs motionen med 114 röster mot 44, som önskade återremiss. För öfrigt gjordes inom begge kamrarne några anmärkningar mot att statskottet i det s. k. inkoms:betänkandet beräknat jernvagstra sikmedlen till 6,500,000 rår, hvilket skulle vara för bögt. Anmärkningarna föranledde dock icke nägon åtgärd, Statsrådet frih. al Ugglas har i lördags till kamrarne inlemat tvonne konål. proposioner: 1. angäende förändring i sättet för räntens och kronotiondens utgörande och 2. med förslag till utgiftstater för skogestyrelsen, skogsstasen och ekogsläroverken att gälla från och med år 1870. i