Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 2

— Huru såg han ut? ... bet var just hvad han ej kunde säga. Alla hans kännemärken inskränkte sig till Toinons uttryck. Jag tyckte att han såg ut som en mycket respektabel herre! Detta var ej något signalement. Och för öfrigt kunde han ej veta hvad Polyte Chupins hustru förstod med benämningen respektabel. Äsyftade hon det yttre välståndet eller åldern? Några gånger frågade man: — Hvad brukar han spela för roller, er aktör. Den unge polisagenten teg då, ty han visste det ej. Hvad han kunde säga såsom sannt, var att Lacheneur i detta ögonblick spelade den rollen att låta honom, Lecoq, vara nära att dö af harm. I sin förtviflan tiilgrop han en utväg som är polisens a och o då den är i förlägenhet rörande någon problematisk person, ett helt vanligt medel som lyckas derföre att det är ypperligt. Han beslöt att undersöka alla polisregister öfver hyresgäster hos hotellvärdar och andra personer som hyra ut rum. Han använde sina dagar från tidigt på morgnarne till sent på nätterna med att besöka ulla hoteller i Paris. Fåfänga ansträngningar. Ej en enda gång mötte hans blick detta namn Lacheneur som spökade i hans hjerna. Fanns det väl i verkligheten detta namn? Var det ej en psevdonym antagen för ro skull? Han hade ej funnit det i Almanach Bottin, hvarest man dock finner alla namn i Frankrike, de omöjligaste, de osannolikaste, de som äro