Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 2

Likalades vore det önskligt om representationen inskränkte sig till, att i afseende på frågor rörande lagstiftningen först antyda i hvilken riktning den bör åstadkommas, d. v. s. angifva principerna för densamma, öfverlemnande till regeringen att låta utarbeta lagförslag, som sedan af riksdagen granskades. Det är visserligen komiskt, men noga räknadt mera bedrofligt, att vid hvarje riksdag lagförändringsförslag väckas at personer, som gjort sina lagstudier i gynnsammaste fall med anlitande af Lundequists juridiska handbok, men oftare halfsofvande vid nämndemansbordet. Det skall tvifvelsutan väcka förvåning, kanske harm, att så beskaffade motioner kunnat i Andra kammaren väckas, som de här otvan omnämnda. Både förvåningen och harmen skulle ändå mera ökas om tid och utrymme tillstadde att fortsätta detta skrädningsarbete, hvarigenom afven lätteligen kunde styrkas, att hr L. J. Hierta lefver i en sullkomlig illusion då han föreställer sig att Första kammaren skall kunna hemta rika faktiska upplysningar och finna väckelse till nogare besinning hos den Andra, så som denna nu är befolkad.