Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 1

—— —— —— lem om hand, och det gör jag desto heldre som flera utaf dem äro ganska karakteri-4 stiska. Jag tilåter mig börja öfversigten med frih. Sprengtportens i Första kammaren ånyo väckta motion, att s. k. inregistreringsofgift skall åsättas de flesta nu tullfria varor. Fördelen af en sådan ätgärd vore, enligt motionärens åsigt, ganska stor. Om ibland de 240 importartiklar som i tulltaxan upptagas såsom fria, endast sexton, hvilka i anseende till införselvärdet kunna betraktas som de mest betydande, belades med en inregistreringsafgift å 3 procent af införselvärdet, så erhöll statsverket årligen 1,350,000 rdr, och höjdes afgiften till resp. 5 procent, så blef inkomsten 2, mill. rdr. Motionärens böjelse för protektionssystemets återinförande bar framkallat nämnde förslag, hvars antagande bevillningsutskottet en gång törut afstyrkt och kommer sannolikt att göra sammaledes nu. Frih. Carl Raab har uttänkt ett lika enkelt som praktiskt sätt att med 8 mill. rdr årligen öka statsbidragen, med hvilken summa vi skulle kunna amortera våra skulder, bygga jernvägar, upphjelpa vårt landtoch sjöforsvar och för öfrigt understödja vår industri. Det är helt enkelt Ålyxen och öfverflödet som motionären vill beskatta, och derjemte 5för att gifva vårt beskattningssystem den riktning som frihandelssystemets erkända grundprinciper åsyfta. Således föreslås 2 öres beskattning å hvarje cigarr — gör 1,370,000 rdr; 1 rdr pr 26. kardustobak — gör 497,000 rdr; 50 öre pr C6å rulloch presstobak — gör 691,000 rdr. Snus befter graderad skala (antagligen fordrades för kontrollen officiella snus-graderare eller snus-afprofvaro med lön på stat) skulle med en medelbeskattning at 50 öre pr 64 inbringa 1,230,254 rdr. Men då dessa artiktar endast inbringa 3,788,254 rdr, och 8!(; mill. erfordras, så har motionären vidare toreslagit dels att stämpelafgiften å kort skulle ökas med 66 öre pr lek — gör 133,333: 33, dels att accis å maltdrycker skulle åsättas, hvilken han beräknar till endast 3,360,000 rdr. Nu fattas endast en million rdr. Ätven den tås dock ganska lätt. Det är ju Ålyxen och öfverflödet som bör beskattas, och till denna kategori hemför motionären, gissa hvad? — jo, alla afflyttningsbetyg, prestbetyg, orlofssedlar och legala intyg, hvilka efter billig (stämpel-) afgift af högst 25 öre böra lemna förslagsvis den million rdr som fattas. År det oriktigt att jag tagit mig friheten inregistrera denna motion i fjerde gruppen? I strängt protektionistiskt syfte är prof. Arrhenii motion om vilkoren för fortgången och den vidare utvecklingen af hvitbetssockerfabrikationen inom landet affattad; alla dylika fabrikationer söm här uppstå, skola från och med år 1870 vara skattefria i fem år, det sjette året skall skatt erläggas med 2 öre pr tillverkadt skålpund nvitbetssocker, hvilken successive ökas årligen med 2 öre intilldess denna accis uppgår till högst samma belopp som importtullen å råsocker. Vidare föreslås att äldre hvitbetssockerfabriker (Landskrona-fabriken ?) må beskattas efter samma grunder, som af riksdagen bestämmas för nya hvitbetssockerfabriker efter srinetsårens slut. En fördelaktigare beskattning kan ingen annan industrigren i vårt land påräkna. Antages den, så skulle utan tvifvel ganska snart tlera dylika fabriker uppstå, men — den af statsverket påräknade inkomsten at råsockerkullen gå all verldens väg. Man har liknat grefve E. Sparres storartade jernvägsbyggnadsförslag dels vid den assyriska drottningen Semiramis i luften sväfvande trädgårdar, dels vid det ÅBabyloniska tornet; i förra fallet emedan nämnde förslag är så ytterligt luftigt, i senare fallet emedan det uppväckt stor förbistring. Den senare liknelsen torde komma sanningen närmast, ehuru alla liknelser halta. Troligen går det med gresvens förslag som med torn byggnaden i Babylon; den senare hade dock endast åtta, men det förra skall få eltva våningar, om materialierna räcka till, och det beror i första hand på statsutskottets omtänksamhet. Jag anar att statsutskottet säger: non possumus. å Det är dock företrädesvis inom Andra kammaren, som man frikostigast skattat till