Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Ursäkta mig, fru markisinna, det kommer sig deraf att jag så gerna skulle vilja finna egarinnan till detta smycke ... : . Markisinnan dArlange betraktade sin unge gäst med en öfverraskad och nyfiken min. — Hvilken redlighet! utbrast hon. Och utan en enda sou, kanhända ..— Fru markisinna! ... — Godt! godt! det är ej något skäl för att bli röd som en tupp, min gosse. Jog afstod dessa örhängen åt en förnäm tysk dame — ty adeln har ännu qvar någon förmögenhet i Tyskland — åt baronessan de Watchau ... — Och hvar bor denna dame, fru markisinna. — På Pere-Lachaise sedan i fjol då hon dog... Qvinnorna nu för tiden förkyla sig af minsta vindfläkt efter en vals och ligga der!... På min tid drucko de unga flickorna efter hvarje galoppad ett stort glas sockradt vin och ställde sig i öppna dörrn... Ändock stå vi på oss, som ni ser. — Men, frn markisinna, sade den unge polisagenten, ) Forts. fr. N:o 46.