Göteborgsposten – 25 februari 1869, sida 3

Från Utlandet. Stormen i Frankrike på grund af den belgiska jernvägsfrågan har något lagt sig, men gadden sitter qvar och fräter i det sår, som den franska nationalitetsstoltheten tillfogats, derigenom att dess regering, vare sig med rätt eller orätt, säges hafva fått sin politik korsad af Bismarck. Och de närmare upplysningar, som ingå till Paris från Brissel, skola ingalunda läka såret. Så skrifves från Brässel till Patrie d. 17 d:s: Den franska pressen beklagar sig med rätta öfver den belgiska regeringens hållning i frågan om jernvägarne. Alla, som genom sina förbindelser äro invigda i våra hemliga styresmäns bevekelsegrunder, se i denna hållning ett nytt bevis på sin sympati för Preussen. Ester hvad jag erfarit af en person, som bör vara väl underrättad, gjorde preussiska regeringen kabinettet i Brissel föreställningar med anl!edning af den bekanta jernvägsafträdelsen, innan detta ännu fattat ett sista beslut. I enlighet med sin regerings befallningar förklarade den preussiske gesandten vid belgiska hofvet, att det skulle vara farligt, att tillförsäkra Frankrike en öfverlägsen ställning med tillhjelp af en internationel jernvägslinie, som gick igenom Belgien, och på grund häraf hölls d. 3 d:s ett ministerråd i Brissel under konungens ordförandeskap. Enl. meddelande af en deputerad, som åtnjuter premierministern Fråre Orbans förtroende, skall inrikesministern (Pirmez) hafva yttrat i detta ministerråd, att man på grund af förpligtelser, som ingåtts till Prenssen, icke kunde underlåta att gifva denna makt detta nya bevis på antifranska tendenser. Det är för att lugna Preussens politiska bekymmer, som det anses nödvändigt att genom en lag förhindra de luxemburgska banornas förening med det franska nätet. Om man bryter mot förbudet angående de båda nätens förening, kan den belgiska regeringen bemäktiga sig linien, öfver