Göteborgsposten – 25 februari 1869, sida 1

——SH7Z7 Sjöslaget vid Lissa. Föredrag af prins Oscar Fredrik. Hertigen af Östergötland höll sistl. Fredag inom Militärsällskapet i Stockholm, hvars ordförande H. K. H. som bekant är, ett föredrag Om sjöslaget vid Lissa, för hvilket föredrag Stockh. Dagbl. lemnar töljande utförliga redogörelse: Efter att ba angisvit det vanskliga uti att i fråga om krigiska företag fästa alltför stor vigt vid beskaflenheten af de materiela ressurserna, öfvergick föreasaren till en redogörelse för de båda stridsmakfernas olika tillgångar på såväl materiel som sjöfolk vid krigets utbrott. Häraf framgick att Italien på sin flotta under de 10 sista åren före kriget offrat 300 millioner fres, samt att det för denna betydliga umma visserligen skapat en pansarflotta, af hvilken några fartyg ansågos vara bland det yppersta man dittills kunnat åstadkomma, men som dock ledo brister sådane som: en alltför svag betäckning nedanlor vattenlinion, för beskjutning blottade rader och ringa manöverfärdighet. I detta senare hänseende kiljde sig visserligen 2 pansarkorvetter Formidabile4 och Terribile från de öfriga; men dessa deltogo ej i sjelfva slaget. Italiens folk, som ej kände flottans brister, men desto mera fått erfara, hvilka summor dess anskaffande kostat, betraktade med stolthet denna armada, hvars storlek och utrustning också voro egnade att till och med hos dess käcke motståndare ingifva allvarsamma farhågor. Äfven åt fartygens bestyckning hade man egnat mycken omsorg, i det man åt många bland dem förskaffat de gröfsta då brukliga kanoner. I allt hvad på materielen ankom hade man sålunda å:tminstone sökt att sörja på det bästa vis och ej i det hänsseendet skytt några uppoffringar för vinnandet af ändamålet — cn måkrig flotta. Österrike åter, som med förstörda finanser led brist på nästan alla för en flolmtas byggande erforderliga medel, med undantag för sjelfva råämnet, ett ypperligt jern, måste söka sin ersättning i den tillgång som sod att finna i viljekrasten och insigten hos de man, åt hvilka det svåra uppdraget att åt den östervikiska sjömakten bevara dess välde på det Adriatiska hafvet blifvit lemnadt. Det var den såsom mexikansk kejsare sedan så olycklige erkehertig Maximilian, hvilken stod i spetsen för den österrikiska flottan. Från främmande länder inkallades skickliga officorare och ingeniörer, bland dessa äfven några svon— r;Ce ?— ———LLLvsevee——a—s)en