Göteborgsposten – 25 februari 1869, sida 1

På italienska sidan sökte man öfver allt att vän da bredsidan till i hopp att med kraften af det grofva artilleriet kunna förstöra sin motståndare. OÖsterrikarne åter använde visserligen sitt artilleri och försökte att genom koncentrerad eld förhöja de lät a projektilernas ve kn, men de gingo drek i det hela annorlunda till väga än italienarne. Det är betecknande för den anda, som rådde inom de olika flottorna, att då albini ansåg att träfartyg ej borde befatta sig med pansarskepp och dersör höll sig undan ur striden, tvekade deremot ej de österrikiska fartygscheferna att med sina träfartyg rusa emot fiendens pansarskepp för att genom kraften af stöten vinna det mål, de väl visste att de ej med sitt artilleri kunde ernå — att borra honom i sank. Det är egen ligen tre särskilda tilldragelser under denna strid, som äro synnerligen förtjenta af uppmärksamhet — os:err kiska pansarfregatten Erkehertig Max etormlöpniang mot italienska pansarfregatten Re dItalia, italienska pansarkanonslupen Palestros brand och österrikiska träfregatten Kaisers anfall på italienska pavsarfregatten Re d. Portogalla. Seden Tege hoss vändt för att åter upptaga striden och ånyo befann sig framför sin fiond-, gjordo han flere försök att! genom en våldsam sammanstötning borra hans fartyg i sank, men tillfölje af cen starka krutröken, som insvepte hela stridsplatsen och gjorde det svårt att skilja vän från siende, förlorade hang stötir den ena gången efter den andra riktningen, hvarföre också verkan uteblef. Slutligen, då krutröken vid ett tillfälle lättade på, märkte han mädt framför sig ctt sto t sar yg af grå sarg, bvarpå han kände igen det för att vara en motetändare (iialienska fartygen voro nemligen gråmålade). Detta fartyg var Re dItalia, som akterifrån beströks af ett österrikiskt fartyg och förut hade ett annat. Genast gaf Tegethoff maskinisten ordres att släppa på all ånga och med den kraft en massa af 4,500 tons med 112 minuters fart förmår åst:dkomma rusade ha på sin motståndare, krängde bonom i 45 graders vinkel ocn borrade sin bog djupt in i hans sida. Ögonblicket derpå kommendera han back, frigjorde sig så fort som möjligt från sin fiende, lemnade i hans sida en öppning af 74 qvadratfots utsträckning, och drog sig derefter hastigt tillbaka. Genom denna remna, som var omöjlig att tilltäppa, rusade vattnet in och inom två minuter försvann det stolta skeppet i djupet. Fyrahundea man, blind dem deputeraden Boggio, omkommo dervid. Knappast hade Tegethoff hunnit att skilja sig fån sin motståndare förrän han af en italiensk pansarfregatt hotades med samma öde som h.n sjelf beredt Re dItalia. Men Tegethoffs anda lisvade hang mån. En af de österrikiske skeppscheferna märkte amiralskeppets fara och rusade genast med full maskin i gned riktning emot dess angripare och pressade honom sålunda ur hans kosa — och Erkebertig Max var räddad. Under tiden bade träfregatten Kaiser, som utgjorde ledare för andra liaien, blifvit engripen af 4 italienska fartyg, ibland dessa monitorn Affondatore. Han besvarade deras eld med all den kraft han förmådde, men då han såg sig dermed ingenting kunna uträtta och han var så tfätt kringsluten, att han ej såg någon öppning, genom hvilken han kunde undkomma, så räade han med full maskin emot pansarfregatten Re di Portogallo. Denna vände dock mot sin motständare, så att de träffades kranbalksvis och skrapade längs hvarandras sidor. Kaiser förlorade bogspröt och fockmast, hvilken senare i sitt fall krossade skorstenen, så att lågorna slogo ut nerifrån. Häraf utbreddes en stor förskräckelse, emedan man fruktade att skeppet råkat i brand, men dess befälbafvare, öfverste Petz, förlorade icke sattningen, utan sedan han befriat sig från spillror och tacklage, som belamrade hans propeller och roder, gled han långsamt emellan de fiendtliga fartygea och styrde kurs på Lissa. Härvid förfö jdes han visserligen af Affondatore, som ä.ven försök:e att stänga honom med sin långa bräcka, men misslyckades i det första försöket, och då monitorn, som manövrerade mycket illa, elter ett 0 minuters kretslopp kom tillbaka, emottogs han af en så kraftigt stupande eld från Kaiser, att han fann sig föravlåten att draga sig tillbaka. Emellertid bad? den österrikiska träflottan lyekats att i mellanummen mellan de italienska fartygen tränga sig igenom den fientliga slaglinien, så att de båda flottorna vid middagstiden intogo en ställning alldeles omvänd mot den de innehade vid s:ridens början. Amiral Albini hade visserligen med sina 8 fregatter gjort ett svagt fö sök att angripa de genombrytande österrikiska träfartygen, men då han dervid fick sigte på ett par Österrikiska pansarskepp, som skyudade sina landsmän till understöd, drog han sig åt sidan, utan att göra något ytterligare försök att upptaga striden. B träffande den italienska pansar-ängbåten Palestro, så hade han länge oskadad utstätt österrikarnes kulor och genom skickl ga manövrer unvikit deras påseglingsförsök, men träffkdes till sist i vattenlinien af en brandgranat, som tände eld i officershyttorna. Dess rådige befälhafvare lät sänka krutduken under vatten, och som han hoppades att kunna med eget folk slåcka elden, afböjde han de anbud om bistånd, som hans landsmän gjorde honom, och sökte endast att draga sig ur striden, men just som han i denna assigt passerade förbi chesssariyget, sprang han i luften. Elden hede nemligen sprldt sig till ett m ndre upplag af bomber och dessa orsaksde explosionen. Omedelbart derefter frågade Persano, som ej observerat Re dlItalias olycka, genom signal, hvart detta fartyg tagit vägen, och erhöll till svar: i djupet. Då således österrikarne genombrutit hans slaglinie och derigenom bl:fvit försatte i tillfälle att undse s . —