Göteborgsposten – 24 februari 1869, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Häromdagen mötte pigan Wilhelmina Mattsson i en vindstrappa en mansperson, hvilken kom utför besagde treppa bärande åtskilliga skjortor, hvilka han synbarligen tillgripit på vinden, der tvätt vid den tiden var upphängd. Flickan som var af en beslutsam natur antastade karlen, hvilken tillfölje deraf blef förd till vaktkontoret, der skjortorna, nio till antalet och samtliga af linne, blefvo honom fräntagna Alli detta är nu historien om en temligen vanlig stöld, men hvad som är ovanligare är karlens metod att söka komma ifrån saken. Denna är verkligen så märkvärdig i sin naiva oförskämdhet, att man nästan finner sig frestad att antaga det han tagit vaktmäotaren Johansson till ein förebild och neka äfven till de klareste fakta. Vid förböret om saken berättade han nemligen följande: Han hade kommit gåeada uttör trappan i det hus, der stölden skulle blifvit begången, och der antastad af Wilhelmina Mattsson, han visste ej af hvad skäl. Lika litet kände han orsaken, hvarför han sedermera blef förd till polisvaktkontoret. Väl kommen dt bad en poliskonstapel honom hålla några skjortor. Alltid tjens:villig som han är tog han emot skjortorna och stod och ! höll dem en stund utan att ana något onit. Efter l å i i i några ögonblick kom man dock och påstod att han stulit skjortorna och sedermera fått bära dem till voktkontoret. Ett så orimligt påstående gjorde honom naturligtvis stum till en börjaen. men nu skulle sanningen fram, och sanningan — vet var jos den ofvananförda berättelsen om hvad som skulle händt honom på polisvaktkontoret.