Göteborgsposten – 22 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öÖfvers. fr. Franskan.) — Hvad är det för en karl? frågade han lifligt. — Åh, han liknar ingalunda de personer som bruka äricka hos min svärmor. Jag har blott sett honom en gång, men hans ansigte har jag i minnet. Det var en Söndag. Han befann sig i en vagn, som stannat nära slätten, och talade med Polyte. Då han åkt derifrån, sude min man till mig: Du såg donder gubben, han skall skapa vår lycka. Jag tyckte att han såg ut som en mycket resj ektabel herre... — Det är nog, afbröt Lecoq; nu, min goda qvinna, är det fråga om att komma och aflägga ert vittnesmål för domaren. Jag har en vagn härnere. Tag ert barn med er om ni vill, men skynda er, kom fort, kom . . . Herr Segmuller var en af dessa embetsmän som omfatta sitt yrke med odelad kärlek, som med kropp och själ egna sig åt utöfvandet af detsamma. Som instruktionsdomare ådagalade han i sin sträfvan efter sanningens uppdagande samma passionerade ihärdigsom den, hvarmed en läkare söker bekämpa en okänd sjuk) Forts. fr. N:o 41.