Göteborgsposten – 20 februari 1869, sida 2

Från Utlandet. Alla underrättelser från Paris skildra, hvilken harm och förbittring, som der råder med anledning af den belgiska jernvägsfrågan. Stormen är desto våldsammare, som man med rätt eller orätt vill deri se verkningarne af preussiska intriger. ÄÅlldenstund saken är för de nu rådande europeiska förhållandena och deras utveckling af stor vigt, torde det vara skäligt att här ätergifva de ordalag, i hvilka franske statsministern Rouher yttrar sig häröfver : På uppmaning från det engelsk-belgiska jernvägsbolag, som eger linien Arlon-Brissel, och det luxemburgska jernvägsbolaget har bolaget för franska Ostbanan sökt ötvertaga trasiken å dessa båda linier; förslaget till en sammansmältning var uppsatt, omsorgsfullt diskuteradt och höll på att bli antaget. Fördelarne vid denna transaktion äro tydliga och klara. Arlon-Brisselbanans indragande under det franska Ostbolaget skulle upplilva samfärdseln genom framkallandet af en stor transito-rörelse, i det Ostbolagets vagnar skulle gå direkte från Paris till Brissel; äfvenledes skulle sammansmältningen af den luxemburgska banan och det franska bolagets jernvägar vara egnad att framkalla en så liflig trafik, att de franska vagnarne skulle kunna en gång i framtiden gå direkte till Amsterdam. Men hvilha skuggsidor kunde denna stora kommersiela organisation ha? Det är svårt att upptäcka dem. Äro icke folkens lif och utveckling beroende af de stora vägar till snabb förbindelse, som öfverallt, der de anläggas, komma arbete och välstånd att blomstra upp? Och hvilka politiska skäl kunna vara tillräckligt starka att förhindra en nära förening mellan nationerna, om den påbjudes af handelns och industriens krat? Konung Leopolds ministrar ha emellertid varit af en annan mening. De ha trott sig spåra, Gud vet hvilken, macchiavellistisk plan under det rent kommersiela förslaget, och i det de med stor uppmärksamhet följt underhandlingarne mellan Paris och Brissel, ha de trott sig böra framkomma med ett bestämt veto, just i det ögonblick då ölverenskommelsen var färdig att afslutas. Underrättade om den lyckliga utgången af Årlon-Brässel-bolagets bemödanden, ha de framlagt det bekanta lagförslaget i kamrarno (förut omnämndti), ett verk som mera vittnar om trots in cierlanke, ty man försäkrar 083, att de belgiska ministrarne hade, innan de framlade förslaget, försökt en hel del intriger,