Göteborgsposten – 20 februari 1869, sida 1

Hjuoga? Hvem tror du sjunger? På sådana tillställningar öppnar jag aldrig munnen! — Verkligen, men hur får då kära bror ner maten? replikerade vännen och aflägsnade sig utan att afvakta svaret, hvilket troligtvis också uteblifvit. Ådelsmötet. Ridderskapet och adeln sammanträdde i Thorsdags e. m. kl. 5 till plenum för att utvälja 12 ledamöter och 4 suppleanter i riddarhusutskottet äfvensom 7 ledamöter och 2 suppleanter i det beslutade särskilda utskottet för behandling af frågan om riddarhusgärdens ordnande: Dessa val utföllo sålunda: I Riddarhusutskottet: Ordinarie ledamöter: öfverhofstallmästaren grefve G A. F. W. von Essen (som afsade sig förtroendet), f. d. statsrådet grefve B. J. E. von Platen, hofrättsrådet frib. F. O. Leuhusen, kammarherren Erling Ribbing. hofrättsrädet A. H. Ramsay, hofmarskalken N. A. Wattrang, kammarherren J. P. F. 0. von Strokirch, reg:ts-skrifvareo C. F. Edelstam, majoren R. M. E. Björnstjerna. kapt. G W. von Francken, öfverste Th. Wirsen samt bruksegaren D. P. af Burån; Suppleanter: f. d. kapt. frih. C. A. FE. Strömfelt, v. bäradsb. C. O. Tornebladh, andre sekreteraren i utrikeskabinettet hr C. II. T. A. Lagerheim samt hofmarskalken II. G. von Holst. I Särskilda utskottet för behandling af frågan om riddarhusgårdens ordnande: Ordinarie ledamöter: generalmajoren grefve C. M. L. Björnstjerna, godsegaren frih. J. G. N. S. ÄÅkernjelm af Margretelund, öfverhofstallmästaren frih. Ferd. Braunerhjelm, generalmajoren frih. B. A. Leijonhufvud, majoren A. R. von Kremer, majoren A. W. Edelsvärd och ofverintendenten Fritz F. L Dardel; Suppleanter: II.tondenten vid statens jernvagar frih. Carl Ulfson Sparre och civilingeaiören J. E. Börtzell. Till följd deraf att grefve v. Essen, på sätt ofvan omförmälts, afsade sig förtroendet att vara ledamot i riddarbusutskottet, beslöts, på förslag af ordf., att nytt val i grefve v. Essens ställe skall förrättas som i dag. — Ridderskapet och adeln ätskildes kl. omkr. kl. 8 e. m. Det tal, hvarmed grefve II enning Hamilton, efter dess val till ordförande för det nu församlade adelsmötet, helsade ridderskapet och adeln, lydde sålunda: Mer än tio år hafva förflutit, sedan jag från denna plats helsade ridderskapet och adeln; och minnet af de vigtiga tilldragelser, hvilka sedan dess timat, tränger sig i detta ögonblick på mig med en styrka, som torde göra det ursäktligt, om jag endast med å ord hembär ridderskapet och adeln min vördnadsfulla tacksamhet för det förtroende, hvarmed jag blif vit hedrad. Det är mig så mycket dyrbarare, som ag deri vågar se ett tecken, att de, af hvilka jag besegrades i den måhända vigtigaste stiid, som på letta rum blifvit utkämpad, väl må betvifla min kloklet, mitt förutseende, men icke förneka mig en varm osterlandskärlek, ett redligt nit för hvad jag anser äderneslandets väl fordra. Rilderskapet och adelns öfverläggningar skola dsanester hufvudsakligen inskränka sig till ständets nskilda angelägenheter. Dagens allmänna frågor nåste blifva för dem främmande. Emellertid tror ag icke att vi nödgas afsäga oss hoppet, att våra höten kunna blifva af allmänt gagn, nemligen så idt de bidraga att underhålla den anda, det nit för llmänt väl, som lifvat våra fader. Man säger unerstundom, att väggarna kunna höra; här tala de Il oss med tusende tungor, ehuru de numera icke alv, detsamma att såga som förr. Fordom sade de: I hafven dyrbara rättigheter; — glömwen ej att ed dem stora pligter äro förbundne! Numera säga : Å hafven förlorat edra rättigheter. Forvaren i jupot af hjertan edra känslan af edra pligtec I