Göteborgsposten – 20 februari 1869, sida 1

Det är en sorglig tidpunkt för vårt fosterland den närvarande. Från alla håll af riket singå klagande underrättelser om att hungersnödens hålögda spöke börjat visa sig, än här, än der. Jämmerskrien från den sattiges boningar öfverrösta till och med dansmusiken och glädjesorlet från den rikes salonger, tårarne på armodets barns aftärda kinder bryta sig i skarpare strålglans än diamanterna i baldrottningens böljande lockar, men, gudilof, menniskokärleken och barmhertigheten äro, än som fordom, bofasta i Norden, och de som sucka, skola helt säkert icke länge sucka förgäfves. Må man nu blott noga se till, att hvad som insamlas rått användes! Barmhertigheten, rätt utöfvad, är en dygd och uppfyller då sitt ändamål, att hjelpa den verkligt behöfvande, icke att lägga hyende under modern till alla laster, lättjan. Inom det ordnade samhället är det fattigvården, som öfvertagit eller borde ha öfvertagit barmhertighetsutöfvandet i stort. Ofantliga summor bortsmälta för detta ändamål årligen, ätven inom detta samhälle, och ändå är det en icke sällspord klagan öfver att denna inrättning icke motsvarar dessa omkostnader. Här är icke platsen att inlåta sig i något vidlyftigare resonnement i detta hänseende, men så mycket är dock säkert, att hvar och en, som intresserar sig för denna fråga, genom ett personligt besök å denna inrättning, kan ötvertyga sig om, alt numera den största snygghet och ordning derstädes dels redan blifvit införda, dels äro ämnade att införas i alla detaljor af det komplicerade välgörenhetsmaskineriet. Vi återkomma måhända på annat ställe i tidningen till detta ämne, vi vilja nu endast notera en anmärkning, gjord vid ett besök å inrättningen, och af den vigt, att den väl förtjenar behjertas. Vid inrättningen bespisas dagligen i me deltal 3 å 400 vid densamma intagna personer. Nåväl, hvar och en af dessa, som icke är vanför eller af sjukdom fjettrad vid rummet, får sjelf från det stora utspisningsköket hemta sin matportion, hvilken derefter upptages och förtäres på rummet. 1 inrättningen finnes nemligen ingen matsal. Den dertill från början afsedda och begagnade lokalon blef för åtskilliga år sedan, på förslag af en dåvarande styrelseledamot, inredd till arbets sal. Man torde emellertid lätt inse till hvilka olägenheter denna brist på en gemensam utspisningslokal måste ge anledning. Oafsedt att under den kalla årstiden promenaden till och ifrån ide ofta aflägset nog belägna logementerna, måste förorsaka, att maten förlorar en af sina vigtigaste egenskaper, värmen, svårigheten att under sådana förhållanden hålla snyggt i logementerna blir naturligtvis större, då dessa måste tjena till matrum och, det ligger i sakens natur, äfven till visthus för qvarlefvor, hvilka icke vid måltiderna förtäras. Li tro oss dock veta, att man är betänkt på att så snart den varmare årstiden inträdt genom inrättandet af en provisionell matsal till en början söka åstadkomma en ändring i denna påpekade oformlighet. Den som någon gång tidigt på förmiddagen passerat Jernvägstorget eller FattighusI: gatan, har utan tvifvel observerat en Åkö af s torstigt klädda personer, hvilken bildat sig Q utanför Försörjningshuset. Det är den kedja som hungern länkar mellan den utblottade nöden och samhällsbarmhertighetens köttgrytor. IIungern är en gäst, som aldrig låter vänta på sig, han kommer till och med objuden och viker icke förr än han nått sitt mål. IIvad under då, att denna kedja knytes redan många timmar före det timslag, då enligt inrättningens stadgar, matutdelningen får ega rum? Men å andra sidan finnes ej heller något berättigande för den i ställningar och förhållanden oinvigde att klandra det icke utspisnin— — — 1 Aä ————— —— —— — gen vidtager, så fort den förste hungrige inI ställer sig. Rätta förhållandet är — vi ha g denna uppgift direkte från Fattigförsörjningens I h kamrorare hr T. M. Adler — att tiden för g utdelningen af mat å poletter är bestämd till x : kl. 12 midd. Vid några få tillfällen har visIto sorligen denna förordning så till vida icke IS följts, att matutdelningen egt rum före den bestämda tiden, något som dock hädanefter troligen icke kommer att inträffa. En synnerligen lämplig anordning kommer derjemte nnan kort att vidtagas med afseende å matpoletterna, i det dessa i regeln komma att sälla, icke för dag utan för viss bestämd länsre eller kortare tid samt utställas gällande ndast för innehafvaren. Härigenom är, så idt sig göra låter, möjligheten till mångleri ned poletterna förebygd. ne Det af Hallands läns landsting gjorda i m. örsöket att här åter insmuggla en gengån kare af de här numera utan afsaknad för all-Åå nänheten försvunna marknaderna, lyckades, om man kunnat törusse, icke att vinna några jar nhängare bland Göteborgs stadsfullmäktige. be mn liten torgdag var allt hvad som kunde de eviljas och för att upprätthålla den få nu allänningarne sträfva allt hvad tygen hålla. fac Annu mindre anklang vann telegrafstyssens af K. M:t till stadsfullmäktiges utlåmde remitterade förslag att indraga nattmå enstgöringen å Göteborgs telegrafstation.! jag rån alla synpunkter betraktadt, torde också mö etta förslag, minst sagdt, kunna anses som vid 3 — — — — Å