Göteborgsposten – 19 februari 1869, sida 1

skilliga andra att summan skulle höjas till 500, 000 riksdaler. Grefve Posse anförde att statsutskottet tillstyrkt det af K. M:t äskade beloppet, emedan utskottet ansett K. M:t vara bättre i tilllälle att känna det verkliga behotvet, än enskilda motionärer. Hr P. Nilsson i Espö ansåg äfven de föreslagna 340,000 rdr kunna uppfylla det dermed afsedda ändamålet. Frih Alströmer ville väl icke motsätta sig att det ifrågasatta större anslaget beviljades. man ansåg kammaren för närvarande kunna stanna Vid det af utskottet tillstyrkta beloppet, då den tid fiksdagen ännu vore samlad lemnade tillfälle att, i fall af behof, anslå ytterligare medel för nödens ashjelpande. Stalsrådet srih. af Ugglus upplyste, att orsaken hvarför regeringen ej föreslagit mer än det af statsutskottet nu tillstyrkta belopp vore att söka i den omständigheten, att endast dessa medel voro för tillfället tillgängliga. Man hade dessutom velat se resultatet af det upprop, som den nodlidande provinsen ställt till den allmänna vålgörenheten — ett upprop, som allrig brukade ske förgäfves. Nöden inom Småland vore visserligen stor, men provinsen stode i en oafbruten förbindelse med orter, hvarifrån skyndsam hjelp kunde erhållas. Helt annorlunda hade förhållandet varit med Norrland förlidet år. Man hade då varit nödsakad att vara förtänksam och på en gång anskaffa hjelp, innan kommunikationerna blifvit afbrutna. Hjelpen inskräkte sig dessutom ej endast till dessa 340,000 rdr. Af anslaget till vägomläggningar vore en stor del bestämd för Småland. Tal. förklarade slutligen, att regeringen ej skulle underlåta att med vaket öga soljadtillstandet i denna provins samt att hon skulle vidtaga de åtgärder, som för nödens lindrande kunde finnas lämpligast, Efter slutad öfverläggning bifölls utskottets hemställan med 94 röster mot 59. Minoriteten röstade för summans höjande till 500,000 rår.