Göteborgsposten – 19 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Men den gamle polisageuten vägrade att sätta sig och förblef stående, under det Lecoq satte sig på den andra stolen. Med ett ögonkast hade den unge polisagenten tagit en öfversigt öfver rummet och granskat qvinnan. Hon var liten, starkt bygd och hade ett helt alldagligt utseende. En skog af svart, sträft hår gick långt ner i pannan. Kanhända hade hon fordom sett bra ut, nu tycktes hon nästan lika gammal som hennes svärmor. Sorgen och försakelserna, öfveransträngningen, nattvaket, tårarne och misshandlingen hade gjort hennes ansigte blyfärgadt, hennes ögon röda och skurit djupa rynkor vid hennes tinningar. Men hela hennes person uttryckte en medfödd rättskaffenshet, som den omgifning hvari hon lefvat ej förmått tillintetgöra. — Hennes barn liknade henne på intet sätt. Det var blekt och magert, med ögon som lyste med en fosforartad glans och hår af denna smutsgula färg som man kallar pariserblondt. 7) Forts. fr. N:o 40.