Göteborgsposten – 17 februari 1869, sida 1

— — — .zz— vv —U— ——— — väderlekstelegram af gårdagen från pariserobservatoriet upplyser att igår var hög barometer i vestra och mellersta Europa samt låg barometer i norra och östra Europa. Nåttlig S. V. och 8.0. vind rådde i Nordsjön och Tyskland. För de nödlidande i Småland gifver dir. Rohde i afton å Mindre Teatern sin förut omnämnda föreställning, hvilken vi ännu en gång framhålla i de välgörandes minne, isynnerhet som programmet redan i och för sig är särdeles lockande, upptagande: Förbjuden frukt af Sardou, i hvilken uppsluppna tarce m:ll Åberg har hufvudrollen, och det förträftliga sångstycket Drillns operett, samt mellan dessa båda pjeser stor bolero ur Den stumma. Utrikesposterna uteblefvo i går midd., fördröjda af den under de senaste dagarne i Öresund rasande svåra stormen. ÖresundsPosten för i förgår innehåller rörande denna följande närmare detaljer: En stark nordvestlig storm rasar här sedan i går afton. Vattenständet, som under natten Järer varit högre, befanns ännu på morgonen 5 a 6 fot öfver den vanliga vattenhojden. Takpannor hafva dansat i mängd, några fartyg i hamnen blitvit skadade, afvensom några båtar; nordliga ändan af den nya trottoiren söder om hamnen är upprifven, äfvensom en del af det nya badhusets pålverk. Några större förödelser i trakten äro icke kända. Ångaren Wenersborg. För sist förflutna seglationsår har vid hållen bolagsstämma en utdelning af 9 procent pr aktie blifvit beslutad. — Till befälhafvare å fartyget har kapten N. Norrman fortfarande och för ett år enhälligt blifvit af direktionen antagen. Egendomshandel. Nya Spritvaruförsäljningsbolaget i Oskarshamn har af grosshandl. Aug. Abrahamson härstädes, tillhandlat sig hans vid Köpmangatan i nämnde stad belägna gård för 8,800 rdr. Eldsvåda i Wenersborg. Kl. straxt efter fyra i Måndags på morgonen utbröt eldsvåda i Wenersborg under full orkan, hvadan brandsignalerna, hemska i och för sig, åstadkommo större ängslan än eljest skulle ha varit fallet. 1 Måndags på aftonen spred sig härstädes ett rykte om denna eldsvåda, och enligt densamma skulle halfva staden ha blifvit lågornas rof, men som närmare uppgitter saknades, ansågo vi oss ej böra gifva oflentlighet åt ifrågavarande rykte. Vi erfara nu, att eldsvådan uppstod i ena ytterkanten af staden, i f. d. polisuppsyningsmannen Nordqvists hus vid kyrkogatan, men till all lycka förde vinden lågorna utåt, ty om den blåst från motsatt håll, hade utan tvitvel en god del af staden blifvit lågornas rof. Olyckshändelsen skildras af Wenersborgs P:n på följande sätt: Det var i s. d. polisuppsyningsmannen Nordqvists vid Kyrkogatan och nära hörnet af Nygatan i nordstaden belägna gård som elden utbrutit. Hela denna gård, ett vinkelhus bildande 3 sidor af en syrkant, ett gammalt ruckle af två våningars höjd, stod snart i ljusan låga och att tänka på någon släckning här kunde icke falla någon in. Ansträngningarne måste således gälla de närmast liggande husen, alla mindre envåningshus. Snart hade dock elden fattat i ej mindre enkan Erikssons tvärs öfver gatan belägna hus än älven 3:ne andra små gårdar al hvilka den ene tillhörde ofvannämnde Nordqvist och de begge andra sjömannen Carl Östling och jungfru Lovisa Fredentius. Af Erikssonska gården qvarstär stommet, ehuru med genombrändt tak och for öfrigt illa medsaret; de öfriga åter äro i det närmaste helt och hållet nedbrunna. Att med dessa nu uppräknade gårdar en gräns sattes för det härjande elementet utgör det vackraste bevis på lyckad eldsläckning. — Vi komma nu till den sorgligaste d-len af denna för vårt samhälle i synnerhet i dessa tider hårda olycka. I de nedbrända lägenheteterna bodde, med undantag blott af Nordqvist, idel obemedladt folk, visserligen blott till någon ringa del sådana som njuta understöd af saitigvärden, men dock alla i små omständigheter. Sitt ringa bobag hade de i allmänhet ej brandförsäkradt och stå der nu husvilla och i det närmaste nakna till ett antal af omkring 25 hushäll. j Blott med yttersta möda kunde de i stora Nordqvistska huset boen lo komma undan med lifvet. När de väcktes ur sin sömn slogo lågorna dem redan öfver hufvudet; i blotta linnet måste flera bland dem, barn och äldre om hvarandra, ut på gatan i kölden och dertill prisa försynen att de på detta knapphändiga sätt lyckades rådda sig. Man kan också knappast tänka sig någonting bemskare än den anblick scenen under dessa ögonblick erbjöd. Har syn