Göteborgsposten – 17 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (ölvers. fr. Franskan.) Lecod rynkade ögonbrynen och knep ihop sina läppar, som om han sökte någon utväg ur detta bryderi. Sanningen var att han sökte någon förevänning för att bedja denna qvinna öfverlemna den journal, i hvilken hotellvärdarne skola anteckna de resandes namn, förnamn, yrke och hemvist, som taga in hos dem. Han var rädd för att uppväcka misstankar. — Sålunda, min fru, erinrar ni er ej det namn denne person uppgaf sig ha?... Var det ej Mai?... Försök att erinra er det... Mai, Mai! ... — Åh, jag har så mycket att tänka på .... — Man borde verkligen, mumlade den unge polisagenten som nu tycktes stå i begrepp att aflägsna sig, man borde verkligen skrifva upp de resandes namn, säsom det sker i England. — Det är just hvad man gör, min herre, svarade qvinnan, och dag för dag införas de i ett derför enkom tryckt register, med kolumner för hvarje uppgift... När jag rätt tänker efter, så kan jag ju för att göra er en 4) Fortg. fr. N:o 37.