Göteborgsposten – 16 februari 1869, sida 3

ån Köpenhamn. Tvenne svenska industririddare blefvo nyligen gripna i Köpenhamn efter att ha sökt på dansk botten tortsätta en al dem i deras eget fäderueslana etablerad, ganska inbringande industri. De båda unga männen bade hyrt sig ett litet snyggt äkdon och soro så omkring på landet i södra Sverige. Stora herrgårdar och mycket små gårdar gingo fria från deres besök, deremot undgick dem ingen gård af medelstorlek. När de kommo till en sädan, körde de straxt in och då egaren visade sig, sade de att de önskade se på gården och om möjligt köpa den. Den ene preseuterade sig derpa som partikulier N. och den andre som egendomskommissionären H., hvilken skulle hjelpa partikulieren vid köpets asslutande. Till och med när don ifrågavarande egendomsegaren alldeles icke ville sälja, så kände han sig dock smickrad alt, att man wille se på hans landtbruk och det miusta, som detta inbringade, var en god måltid med d:a drycke svaror. Var deiemot egareo redobogen av sälja så förändrades situationen. Egendomen skulle då till punkt och pricka beses, ingen vinkel eller vrå lemnas obesedd och när detta, som understundom med tog en tid af ett par dagar, var förbi, skred man till afslutande af köpet och nu skulle kommissionärer visa sin klyftighet i att få köparen att öka på och säljaren att slå a. Af denna anledning såg ban sig ofta nödsakad al att få tola enrum än med den ene aa med den andre af de båda kontrahenterna. Au få partikulieren till att öka på var naturligtvis icke svårt och när så kommissionären kom mellan fyra ogon med hemmansegaren orerade han vidt och bredt om huru han hade fått köparen ati öka på och de nog skulle ytterligare lyckas honom samt gjorde dervid några otvetydiga tecken med händerna, som alitid hade tillföljd att säljaren drog upp en välspäckad plånbok och låt några brunaktiga papperslappar, ut fär ade af Skånes Enskilda Bank vandra olvera kommissionärens ficka. Till esist blef affaren ufslutao, kopskål drucken och de båda hyggliga kamratern. begåfvo sig så ivag under föregilvande atft resa till närmaste stad för att ordna några penningassårer. Säljaren gouggade händerna af glädje öfver den godu affären och bolagsmännen delade hvad handtryckningen inbragt. På detta sätt flackade de nu omkring på landsbygden ända tills marken började kännas en smula osåker under dem och de begåfvo sig derfore öfver sundet för att njuta af sina mödors lön i f öjd och gamman. Men Köpenhamns spanande polis, som fått nys om ungherrarnes kuriösa egendomsspekulationer, gjorde ett hastigt slut på glädjen, häktade dem och, sedun de bekände sina dater, sända hem till Sverige för att undergå välförtjent straff.