Göteborgsposten – 16 februari 1869, sida 3

Då kronofogden Levin nägon dag i slutet af sistl. Januari månad kom till Stockholm för att häkta Eriksson, hvilket dock icke då verkställd.s, bade en grosshandlare vid namn Strömbom andra dagen derefter kommit till Liljeholmen, der Eriksson var vid jornvägen anställd och uppehöll sig, och yttrat till Eriksson uti enskildt samtal, det han fått böra att kronofogden varit här och velat häkta Eriksson och att han (Strömbom) derföre telegraferat till br Grubb det han skulle ögoublickligen komma till Stockholm, tilläggande: Och nu finns han här i Stockholm och han vill för all del i verlden att Eriksson skall resa till Amerika, och Eriksson kan säga att han vill hafva ett par tusende riksdaler, ty det betalar ban gerna. Då Eriksson härtill svarade att han icke kunde yttra sig något härom, förr än han inhemtat sin hustrus tankar, yttrade Strömbom, som orden follo: Blir Eriksson gripen, tar fan vid Grubben. Detta skedde på Lördagen och påföljande Måndags afton kom Strömbom åter till Liljeholmen och erbjöd samt öfverlemnade till Eriksson tre stycken vexlar, som Strömbom uppgaf skulle lyda på 1,000 rår hvardera och dessutom i penningar 500 rdr. Eriksson visade vexlarne för stationsinspektor Hellström, som upplyste Eriksson att de gällde för något öfver 800 rdr hvardera. Eriksson behöll både vexlarne och penningarne och bar dem på sig hela Tisdagen och hade dem med sig till fängelset när ban häktades, då instuckne mellan fodret och tyget å den pels, han då bar på sig, som icke undersöktes vid häktet. Han skref ett bre! till sia hustru med begäran att få till fängelset en annan rock, som hon ditskickade och tog tillbaka peleen. Vid afresan till Stockholm pa bantäget fick Eriksson tilltälle att vid Liljeholmen samtala med sin hustru, då han underrättade henne att penningarne och vexlarne voro göm.la mellan sodret och tyget i ena ärmen på pelsen, som hon från fängelset hemtade. Under det Eriksson på Tisdagen efter erhållen permission at inspektor Hellström uppehöll sig i Stockholm, hade Strömbom vid middagstiden infunnit sig vid Liljeholmen för att söka Eriksson, som då icke anträffades, men när Eriksson på eftermiudagen samma dag gick tillbaka till Liljeholmen, mötte han på jernbanan Strombom. som då yttrade: För Guds skull vänd om, ty kronofogden kommer på bantäget för att häkta Eriksson, tillåggande, att Eriksson skulle gå till källaren Riga och sätta sig der u:i iure rummet och intaga middag. Eriksson vände om och begaf sig will sitt hem på Hornsgatan och derifiån till Liljeholmen. Sedermera kom en tjock, rödbrusig berre, som uppgafs vura advokaten Synnerberg, åkande i droska till Liljeholmen för att uppsöka Eriksson, som också der anträffades, hvarvid Synnerberg frågade Briksson hvarföre han icke ville följa med till källaren Riga, yttrande: Om Eriksson blir häktad nu och har så mycket peuningar på sig, bur går det då? Eriksson måtto åtmivstone kunna lemna dem ifrån sig till giv hustrut; men i detsamma kom en sanggevaldiger och förbjöd Eriksson att gå bort, och afbröts derigenom samtalet med Synnerberg; tillaggande att brefvet från Grubb till Kjellin emottog inspektoren Iellstrom af Kjellin för utt det skulle hållas undan kronotogden såsom för Grubb graverande.