Göteborgsposten – 16 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau-. (Öfvers. fr. Franskan.) Långt, trångt, med en mängd små numrerade dörrar på ömse sidor, som korridoren i ett hotel garni, från ena ändan till den andra möbleradt med en grof ekbänk, sådant är instruktionsdomrarnes galleri. om dagen, då det är befolkadt af de vanliga kunderne, anklagade, vittnen och vaktknektar, företer det en sorglig anblick. Lika dystert är det, då det är folktomt, sedan mörkret inbrutit och det otillräckligt upplyses af en rykande lampa, under det den för veckan tjenstgörande vaktmästaren inväntar någon domare som fördröjt sig. Så föga mottaglig Lecoq än var för dylika intryck, kände han sitt hjerta beklämdt i denna oändligt långa korridor och skyndade sig till trappan för att slippa höra ekot af sina egna steg, som dystert genljödo på detta tysta ställe. I undra våningen var ett fönster lemnadt öppet, han lutade sig ut genom detsamma för att se efter hurudant vädret var. Temperaturen hade blifvit mild. Gatstenarne voro uu nästan torra. En lätt dimma, som färgades purpurröd at skenet från gasen, sväfvade öfver Paris. FÖörte fr. N:o 36