Göteborgsposten – 13 februari 1869, sida 2

Från Utlandet. Några närmare underrättelser från Grekland föreligga ännu icke, då detta nedskritves, och de i går anlända utländska tidningarne sysselsätta sig endast med do förut omnämnda telegrafunderrättelserna ang. bildandet al en ny grekisk minister och dennas antagande af konferensförklaringen. De se häri ett fredsiecken, men tonen är likval i allmänhet ej alldeles tillitsfull. I brist på något annat sysselsätter man sig derför med Preussens förhållanden på olika fhåll. Först ha vi de officiösa parisertidningarne. Bismarcks organ beskyllade häromdagen dessa för att ha tagit mutor af konungen af Hannover. Denna tillvitelse har framkallat starka protester i Paris. Constitutionnel kallar den ett hjernspöke hos det preussiska bladet, som ser köpta journalister ölverallt. För någon tid sedan hette det t. ex., alt v. Beust likaledes besoldade en legien blad mot det stackars olyckliga Preussen, der man för öfrigt måtte ha ringa begrepp om publicitetens heder, eftersom man kan så nonchalant när som helst tala om köpta tidningar såsom den enklaste sak i verlden. Den andra sakan är ställningen i Donau furstendömena, hvilken ej är utan sitt samband med de preussiska stämplingarne. Vi ha förut nämnt den franska militärkommissionen i Rumenien, hvilken nu återkallats Under dennas tid gick allt lugnt till. De franska officerarne hånade ej landets egna officerare, de ville ej ställa allt på franskt manår och icke spela herrar öfver den rumeniska hären. Men knappast ditkom den förut nämnde preussiske osfficern, öfverste Krenski, hvilken ingalunda, såsom vi i går nämnde, lemnat Bucharest, utan ännu är qvar derstädes, förrän det var slut med freden. IIan vill göra allt till en preussisk exercisplats, han fann ingen ting duga, om det icke alltigenom var lika med hvad som fanns i mönsterlandet Preussen. Frankrike har i många år haft ett allt öfvervägande politiskt inflytande i Rumenien; men aldrig har man klagat öfver, att det missbrukat sin ställning, aldrig har det beskyllats för att göra fransk propaganda på den rumeniska nationalitetens bekostnad. Ettor det en tysk furste, som helt och hållet ställt sig i beroende af Preussen, regerat ett par år i Rumenien, uppstår deremot fruktan för, att Åameniens nationalitet och sjelfständighet äro i fara, och pressen protesterar högljudt emot, att regeringen skall fortsätta sina försök med att preussificera landet. Så snart IIOhenzollaren kommit på tronen, ville han införskrifva en hel svärm af preussare, hvilka skulle dressera rumenierna på preussiska och inviga dem i den allena saliggörande tyska kulturens hemlighetor. Endast starka uttalanden af den allmänna meningen häremot hindrade surst Carl från att utföra sitt besu; men han har ej uppgifvit sin vackra plan, man skall med armåen göra början till införandet af det preussiska systemet, Kunde han blott få sina undersåter till att tala tyska ochjatt lystra kommando, huru lycklig skulle han icke då vara! Detta måste han likväl tyvärr uppgifva; men sävidt möjligt är, skall allt annat vara preussiskt och tyskt, och Rumenien omskapas till en preussisk duodesstat. Furst Carl utgör i detta fall ej något undantag; sådana äro alla tyska prinsar, på hvilka troner de än sättas. De kunna aldrig rätt försona sig med den tanken, att deras undersåter icke äro tyskar. Så gick det hannoveranarne i England, och så har det gått öfverallt, der en tysk dynasti fått inträde. Man har alltför många bevis härpå. Så vanmäktig prins Albert än var i England, ville han dock åtminstone ha den upprättelsen att lörse de engelska soldaterna med tyska pickelhufvor, hvilket han likväl icke ens kunde genomdrifva. I Ryssland har tyskheten ätit sig in som en kräftskada, och det har först på sista tiden blifvit klart för ryssarne, att de måste gåi radikalt till väga, för att kunna utrota det onda. Vid hofvet, i regeringen, i armåen, kortligen, öfverallt finnas tyskar på inflytelserika platser, och de fortfara med att vara tyskar, att tänka som tyskar, om än deras slägt för flera menniskoåldrar sedan kom till Ryssland och trädde i dess tjenst Man kan nästan icke läsa en artikel i de na tionala ryska tidningarne, utan att träffa på utbrott af sorg och harm deröfver. Då de