Göteborgsposten – 13 februari 1869, sida 1

ner derföre för henne samma medlidande, samma sympatetiska åtrå alt afbryta hela handlivgens gång, som man erfar, då man ser en person plågad at maran. Claires roll innehades i Thorsdags af m:ll Åberg. Det var den första stora roll, hvari vår publik varit i tillfälle att se denna begåfvade skådespelerska och hon löste sin svåra uppgift på ett sätt, som framkallade lifligt bitall. Man spårade i hennes spel inflytandet af den mönsterskola, hvari hon åtnjutit sin dramatiska uppfostran, man igenkände den i några asseenden på dess små manårsynder, i många på dess stora förtjenster, men man skådade också med glädje i rollens flesta momenter en så genomtänkt upptattning, ett så varmt och själfullt spel, att man nästan måste beklaga att så mycken talang offrats på ett så föga värdigt ämne. Synnerligast var detta fallet i tredje akten, hvari mill Aberg utvecklade en beundransvärd finess, ett ojemförligt behag. IIr Strindin var nog litet demoniskt tjusande i den förträffligt anlagda stora scenen i nämnda akt, mva förtjenar beröm för den moderation han inlade i tjerde aktens vidriga förförelsescen. Äfven under ruset torde dock der fine veridsmannen något mer böra framskymta. Ilållning och maske ring voro i öfrigt oklanderliga. Bland de öfriga medspelande nämna vi med nöje hr Sjöberg, fru Tillgren och hr IIolmqvist, hvilka alla med god uppfattning och den förstnämnde med verklig talang återgålvo sina resp. roller. Fru Cederberg och hr Strindberg voro äfven väl på sin plats som det hedervärda tjenareparet på modet. Hr Ullberg hade en förträfflig mask, men lyckades icke ingjuta tillräckligt lefvande åskådlighet i den, och mill Blomqvist och hr Lange voro rent ut sagdt mer än behöfligt beskedliga och mindre än önskligt parisiska, Fru Hornell gjorde sitt bästa för att vara så agagante och parisisk som möjligt, men lyckades, tyvärr, 1 ingendera delen. Hr Rohde förehade till sina medspelandes och publikens stora pina ett högst vådligt experiment, för hvilket han för framtiden i sin egenskap af direktör och instruktör bör taga sig noga till vara, i det han på ett så slarfvigt sätt inläst sin roll, att han mångfaldiga gånger icke kunde reda sig, icke ens med benäget, ljudligt biträde af sutflören. Detta är dock ett tel som vid kommande representationer bör kunna vara alhulpet. Något mera omsorg åt den sceniska anordningen är ätven af nöden. Den utomordentliga lyxen hos iden nya firman torde bättre kunna representeras än genom några klumpiga kandelabrar, några d:o stolar och bord, en borgerlig emma o. s. v. Möbleringen i den unga fruns tjusande boudoir torde äfven möjligen kunna tå något mindre anstrykning af pigkammarer än som i Thorsdags var fallet. Med alla dessa svagheter i stycke och utförande torde duck Ny firma, tack vare dess charmanta dialog och spinnande scener ännu kunna några aftnar fylla Mindre Teaterns salong. Under det att hr professor Basch med mycken talang och talförhet trollar på Nya Teatern och slutligen förbländar åskådaren med den optiska synvilla, som kallas spökbilder, allt ogement intressant att åse, har hr Strakosch på egen hand trollat ihop ett operasällskap, hviraf åtskilliga medlemmar redan anlänat hit till staden. Bland dessa ha vi hört uppgisvas damerna Dalti-Guadagnini, Domasi och Holmberg samt hrr Guadagnini och kapellmästare Rosa. Det lär dock ännu icke vara fullt afgjordt, när representationerna med visshet kunna taga sin början. Lika litet lärer det vara algjordt, på hvilken af stadens båda teatrar skridskokungen och hans drottuing komma att uppträda, för den händelse de verkligen hitkomma. Hans majestät sjelf är tillräckligt känd här på platsen, så icke hans drottning; men det vore skada om icke högstdensamma i nåder täcktes hedra vår stad med ett besök, ty att döma at de fotografiporträtter at Hennes majestät, som bär cirkulerat åfvensom af danska tidningarnes castimmiga omdöme, måtte hon vara kuforligneligt nydeligå. IIr Eekenrath afsluter, enligt annoas, med denna vecka sin sejour härstädes, hvilket härmed annoleras dem till efterrättelse, hvilka ännu icke tagit del af hans högst intressanta utställning at stereoskop-glasbilder. Vid en glad middag häromdagen kom en at gästerna plötsligt att kasta en blick på sina bordskamrater. Kors, det var märkvärdigt, utbrast han hastigt, vändande sig till sin granne, den här middagenn — — — Nå, den här middagen — — — ypet är något förunderligt med den. — Ja, den å förunderligt god, det känner jag nog—. — Nej, det är någonting anrat —. — Någonting annat: Hvad då, å vi kanske tretton vid bordet: — Nej, visst inte, men man skulle kunna kalla dent — Kalla den? Hvad då:t — En mediko-legal gastronomisk besigtning. — ÅIIur så? — Jo, ser du inte, att vi ä endast läkare och jurister vid bordet — Jo, minsann, och en apotekare, då är ju allting komplett. ————— Riksdags-Kaleidoskan.