Göteborgsposten – 11 februari 1869, sida 1

det tjena till! ... Sedan två af mina fiender fallit, var partiet lika. Jag fattade den siste, soldaten, vid armen och slungade omkull honom .. Han föll mot hörnet af ett bord och reste sig ej mer. Herr Segmuller hade tagit fram ur sin byrå den planritning öfver värdshuset som Lecoq uppsatt. — Kom hit, sade han till den anklagade, och utpeka på detta papper er och era motståndares ställning. Mannen lydde och afgaf sin förklaring till planritningen med en säkerhet, som var något öfverraskande hos en person med den ställning i samhället han hade utseende af att inneha. — Jag inträdde, sade han, genom denna dörr, som är märkt med bokstafven C, jag satte mig vid bordet H, hvilket står till venster om dörren; de andra suto vid detta bord, som är beläget mellan kaminen F och fönstret B... Då han slutat, yttrade domaren: — Jag är skyldig sanningen att gifva era förklaringar det beröm, att de fullkomligt öfverensstämma med läkarnes intyg, hvilka ha styrkt att ett af skotten aflossats inpå lifvet, och det andra på ungefär 3 alnars längd. En anklagad af den vanliga sorten skulle ha triumferat. Denne blott höjde nästan omärkligt på axlarne. — Det bevisar, mumlade han att dessa läkare förstå sitt yrke. Lecoq var nöjd. Om han varit domare skulle han ej ha ledt ransakningen på annat sätt. Han välsignade himlen som gifvit honom herr Seguuller i stället för herr dEscorval.