Göteborgsposten – 10 februari 1869, sida 2

in ningen. Ett) från Triest ingånget telegram om, att den grekiska pansarkorvetten Olga lupit af stapeln, lät regeringen uppslå på gathörnen i Athen, der befolkningen helsade det med jubel. Denna krigiska stämning näres än ytterligare genom den turkiska pressens hotelser, hvilka gå derhän, att den turkiska hären nog skall tukta grekerna och inom några dagar besätta deras hufvudstad. En af de serbiska tidningarne förklarar det för sannolikt, att Serbien, Bulgarien, Macedonien, Herzegovina, Bosnien och Montenegro skola deltaga i den väntade kampen. Från Rumenien äro underrättelserna något obestämda, men just detta angifver, att man der förbereder vigtiga saker. Hvad man än företager sig i Bukarest, är det dock visst, att det bör ses i samband med de andra händelserna och intrigerna i Orienten, med hvilka det är sammanblandadt. De ryska tidningarne fordra nu, att de öfriga europeiska makterna ej skola blanda sig i saken, hvilken de söka att framhålla som en inre turkisk angelägenhet. Men det bör väl dock vara tydligt, att en krigsförklaring från Greklands, Serbiens och Rumeniens sida mot det hetsade turkiska villebrådet skulle snabbt sätta de österrikiska trupperna i rörelse, hvarigerom då signalen till det stora europeiska kriget skulle vara gifven. Vi ha för vår del redan länge framhållit, hurusom ett stort blodigt drama förberedes. Äfven sådane tidningar som Kölnische Zeitung, hvilka hittills ständigt och jemnt framhållit sin tro på freden, börja nu få ögonen öppna. Såsom yrvakna gnugga de sig i ögonen och sky ej att komma med sensationsunderrättelser, hvilka måste ännu mera skaka det allmänna förtroendet, ja, tillintetgöra det. Vi ha redan förut flera gånger påpekat den sannolika alliansen mellan Frankrike, Österrike och Italien. I Tyskland har man ej riktigt velat tro derpå. Men nu måste man ha kommit till visshet, åtminstone skritver Köln. Zeit.: Det underhandlas i närvarande stund om ett anfallsoch försvarsförbund mellan Frankrike och Italien direkte mellan Napoleon III och Victor Emanuel, men så hemlighetsfullt, att de italienska ministrarne ej veta något derom och skulle kunna, om de interpellerades i parlamentet, med godt samvete dementera saken. Men detta förbund skall afslutas i väntan på ett krig med Tyskland, som skall ega rum efter de allmänna valen. Ännu är det icke undertecknadt; men Rouher redigerar redan fördraget och leder underhandlingarne. Det talas deri ej om Rom, deremot skall Italien tillförsäkras ett stycke af Wälska Tyrolen. Österrike känner mycket väl till dessa förhållanden och dess diplomati uppbjuder allt, för att fullständiga detta fördrag med ett andra, hvilket tillförsäkrar det full ersättning i Tyskland. Dessa underrättelser nå oss från god källa. Vi vilja ej obetingadt gå i god för dem; men källan är, såsom sagdt, god, mycket god och ingifver oss förtroende, såväl i alseende på kunskapen som uppriktigheten. Vi ha redan förut fått liknande underrättelser; men vi lade dem å sido, emedan de kommo från ett allarmerande håll. Redaktionen måste dertör ha sina goda skäl, då hon i dag utbreder dessa oroande notiser. De ha i våra ögon tillräcklig pålitlighet, för att göra det till en pligt för oss att genast offentligen omnämna desamma. Vi se deri det bästa medlet att i fröet qvälva planer, hvilka hota verldsfreden. Vi tro oss kunna antaga, att hvarje rättskaffens man, vare sig han är fransman, tysk, eller italienare, afskyr tanken på ett krig utan annan anledning än afundsjuka och hämnd. Fruktan skall ej finna något genljud i tyska hjertan! säga vi med grefve Bismarck. Ett krig skulle, om det påtvingas oss utan vår förskyllan, apptagas af hela Tyskland med beslutsamhet och hänförelse. Men om ett sådant krig kan med heder afvärjas, är det våra statsmäns och vår press pligt, att uppbjuda allt för ett så lofligt ändamål. I första rummet åligger denna pligt den österrikiske rikskansleren grefve v. Beust (risum teneatis!!), hvilken nu måste visa allvar och aflägga ett prof på sin karakter. Man vet, med hvilken fasthet vi uppträdt för honom, så ofta officiösa berlinerpennor kommit med obevista och ogrundade beskyllningar emot honom (och derför skulle Beust gå i förbund med Österrikes fiende Preussen emot dess ende vän Frankrike!!). Vi ha byrå. Han framtog derur det på skådeplatsen unnhittada ghänoat Aoh vwisada dag Loa 2 pen