Göteborgsposten – 10 februari 1869, sida 1

Frankrike och jag har tillbragt mitt lif på landsvägaruo och marknaderna ... — Men rättvisan låter ej nöja sig med dessa skäl. Det skulle då vara alltför lätt att slippa undan följderna af sina antecedentia... Säg mig litet om er siste husbonde, herr Simpson ... Hvad slags person är han? — Herr Simpson är en rik man, svarade den anklagade, han eger mer än tvåhundratusen francs, och dertill är han en hederlig man. I Tyskland arbetar han med en marionetteater; i England visar han trollkonster, alltefter hvart och ett lands smak ... — Nåväl! han kan vittna till er fördel; det bör vara lätt att återfinna honom. I detta ögonblick kände Lecoq svetten sippra fram ur alla porer. Med tio ord kunde den anklagade stadfästa eller förvandla till stoft alla de upptäckter, genom hvilka den unge polisagenten kommit till den öfvertygelse han hyste... — Visserligen, svarade mördaren emfatiskt, skulle herr Simpson ej kunna säga annat än godt om mig. Han är tillräckligt känd för att man skulle kunna återfinna honom, men dertill skulle fordras tid. — Hvarföre det? — Emedan han för närvarande bör vara på vig till Amerika. Det är just tillfölje af denna resa som jag lomnat honom ... jag är rädd för hafvet. Lecoq andades åter. — Ah! upprepade domaren trenne gånger och i tre olika tonfall, ah!... ahl...