Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Skämtade han, ellor talade han allvarsamt? Det var så svårt att afgöra det, att herr Sogmuller och Lecoq voro lika obeslutsamma. Goguet ensam fann det roligt och skrattade. — Nog! afbröt domaren, huru gammal är ni? — Fyrtiofyra eller fyrtiofem år. — Hvar är ni född? — Sannolikt i Bretagne. I alla händelser tyckte sig herr Segmuller mirka en ironisk anstrykning i hans ton som det var nödvändigt att undertrycka. — Jag förbereder er på, sade han strängt, att om ni fortfar på detta sätt löper er frihet stor fara. Hvart och ett af era svar är opassande. Den uppriktigaste bedröfvelse, blandad med oro, afspeglade sig i mördarens anletsdrag. — Ah!... det är ej min afsigt att förolimpa er, herr domare, sade han med en suck. Ni frågar mig, jag svarar ... Ni skulle nog inse att jag talade sanning om ni läte mig berätta min lilla historia. — ) Forto. fr. N:o 31