Göteborgsposten – 6 februari 1869, sida 2

— Den andliga konsert, som hr Oscar Ärnoldsson skulle gifva nästk. Måndag i Ladugårdslandskyrkan, har blifvit t. v.-uppskjuten, enär arbetena vid Stora teatern s. n. lära upptaga en stor del af den tid, som de medverkande behöfva använda för att värdigt gifva en sådan konsert. Från Utlandet. Sistl. Söndag höllo spanska protestanter i Madrid äter gudstjenst. Trängseln var så stor, att hundradetals personer icke kunde af brist på rum få tiltråde. Emellertid har egaren af det hus, i hvilket den protestantiska bönsalen är inredd, blifvit i anonyma bref hotad med döden, ifall han ej så fort som möjligt gör slut på kätteriet. Jesuiter och prester rasa; men hvad gör det? Ett stort allmänt möte till förmån för religionsfriheten har hållits i Madrid under bar himmel. Deltagarne deri begåfvo sig med Castelar 1 spetsen till regeringsbyggnaden och begärde fri religionsöfning. Prim och Romero Ortiz talade till mängden och förklarade, att provisoriska regeringen beslutat öfverlemna denna saks afgörande till folkrepresentationen, till cortes. Man lät sig dermed nöja. Emellertid visar allt detta en väl behöflig andlig rörelse inom spanska folket och en rörelse hän mot frihet, hvilken bådar godt för framtiden och för den utveckling, som sedan bourbonernas fordrifvande inträdt hos denna befolkning om 16 millioner menniskor. Det är endast 14 år sedan Spaniens grundlagsstiltande riksförsamling, ja, äfven dess mest frisinnade män vägrade att medgifva full trosfrihet, än mindre feihat till förrättande af annan gudsdyrkan, än den katolska, och trodde sig hafva gjort mycket, då man tillät menniskor inom sig tänka annorlunda, än den enda saliggörande kyrkan lärde. Och sedan den tiden har man sett spanska protestanter dömas till galörerna och benådas med landstörvisning, derför att de bland lekmän utbredt bibeln. Nu deremot är trosfriheten förkunnad såsom grundsats af alla frisinnade meningsskistningar och af landets provisoriska styrelse; nu är förbudet från 1494 mot judarnes vistande i Spanien upphätdt, hvilken åtgärd inbragt regeringen tack från de i England och Holland boende portugisiska — till en del egentligt spanska -— judarne; och nu har en protestantisk tidning upprättats i Madrid, och genom de skotska och engelska bibelsällskaperna har en liflig försäljning af biblar och andliga småskrifter börjat, för att sålunda befrämja protestantismens sak. Om denna nu skall kunna vinna något fotfäste i Spanien, såsom den hade. under reformationens dagar, tills den blef qväfd af jesuiterua och inqvisitionen, eller om det skall gå här på samma sätt som i Frankrike, der protestantismen nu hyllas af blott en liten bråkdel (knappast 20) af hela folket, och der affallet från katolicismen endast utvecklas till fritänkeri, detta skall tiden komma att utvisa och man kan derom ännu icke ha någon mening. Deremot kan man redan med någon säkerhet påstå, att de förluster, katolicismen skall komma att lida at trosfrihetens införande och dermed sammanhängande åtgöranden i Spanien, i förening med motsvarande utveckling i Italien och Österrike, äro vida större, än den framgång den kan hoppas vinna i England och det öfriga protestantiska Nordeuropa. Förutom de ofvan nämnda stegen till för mån för icke-katoliker har en del åtgärder vidtagits, hvilka äro omedelbart riktade mot den katolska kyrkan eller åtminstone mot dess ställning såsom statskyrka. Jesuiternas utvisande och upphäfvandet af alla klostor, yngre än 1837, tillhörde den provisoriska regeringens första handlingar, och sedan Okt. månad har man i flera stora städer nedbrutit kyrkor och kloster, tillochmed i den utsträckning att regeringen senare funnit sig nödsakad att varna deremot, om ej särskilda anledningar dertill finnas, såsom gatornas reglering eller utvidgning. IIelgonbilderna borttagas från gatorna, såsom man redan för flera år sedan gjort i Neapel, och de religiösa ceremonierna skola — såsom fallet länge varit i Frankrike — inskränkas till kyrkorna, under det att processioner och sakramentets beledsagande genom gatorna med ljus skola bortfalla. Hit hör äfven undervisningsministerns dekret om full lärofrihet — för universitetslärarne, under det att han samtidigt — och i det fallet hafva äfven de protestantiska länderna blifvit efter — afskiljt teologien från universitetet såsom ett ovetenskapligt läroämne och lagt presternas bildning häri under biskoparne allena. Man har redan sett tlera civila äktenskap knytas, fastän ingen lag härom ännu utfärdats, och huru stor vigt man tillägger dem, synes deraf, att det för hvarje gång omtalas i tidningarne såsom en märklig händelse, såsom man älven gör i de österrikiska tidningarne. Naturligtvis har det ej saknats försök från de klerikalas sida att hindra hela denna utveckling. Presterna ha, för att utöfva en tryckning på folkstämningen, vägrat kasta jord på aflidna liberala; ja, en af dem kom nyligen på den iden att hota qvinnorna med, att de stkune nedsjunka till de turkiska dvinnor