Göteborgsposten – 6 februari 1869, sida 1

Det är för befängdt, vi äro ju ett godt stycke inne i Februari månad och ännu ingen vinter. Det är stor synd om alla galanta kavaljerer och alla snälla flickor, som nu få törsaka slädpartiernas och skridskofarternas behag, men det är ännu större synd om våra hederliga bryggare, som icke få någon is i sina iskällare. För att blidka gudarne, det vill med ndra ord säga, för att göra sig fallt värdiga välsignelsen af en riktigt bister nordisk vinter, gjorde de en handling, så olik allt annat i våra dagar, att den var egnad att väcka uppmärksamhet både i himmelen och på jorden; de satte ner priserna på bäjerskt öl, med en hel riksdaler på dussinet. Det var vackert gjordt af dem, nu få vi se om stadens hrr källarmästare och restauratöorer följa exemplet och i sin ordning sätta ner ölpriset åtminstone till 20 öre på halfbutelj. Detta är en så hygglig och måttlig begäran af en vördad allmänhet, att vi icke kunna se huru nämnde herrar skola kunna slippa ifrån att uppfylla den. Göra de emellertid icke det, så veta vi åtminstone ett, nej flera ställen der det finnes god tillgång på is och det är i sagde individers respektive ventriklar. Värdasto läsare, är du road af att slå vad, så vilja vi nåstan parera med dig att om du frågar en person: ÅII varföre kallas Februari månad för Göjemånad?, så skall du få höra honom frammumla någonting om eden månad, då man bör göda jorden eller om rätta tiden för att gödsla åkern, eller någonting i den der stilen, ja, kanske skulle du elf vara hugad att giesa något ditåt. Okunige dödlige, hör och förnim af oss sanninsn. Vär det första är gt hårdt i Göje, och r.det andra härleder ordet sig från Göja, enligt dan fornskandinaviska mytologien Thors dotter, sädens och frukternas gudinna, den