Göteborgsposten – 4 februari 1869, sida 2

emellan liggande byar kommer i dessa dagar att upprättas en postgång medelst velocipeder. Man har beräknat att vägsträckan mellan ofvannämnde platser, som utgör c:a 1 . svensk mil, skall kunna tillryggaläggas på 1 timma. — En student i Köpenhamn somnade nyligen en afton ifrån en på hans nattduksbord stående sotogenlampa. I sömnen gjorde han en rörelse så att lampan stöttes omkull, dervid oljekupan gick sönder och oljan fattade eld och äfven de från bädden nedhängande lakanen antändes. Då studenten vaknade, hade lågorna redan hunnit bibringa honom brännsår, men hans uppvaknande skedde dock så tidigt att han undslapp svårare skador. Endast efter stora ansträngningar lyckades man släcka elden i den antända bädden. — Från och med d. 1 nästk. April kommer rättigheten att utföra sång och musik på offentliga törlustelseställen eller s. k. tarrachimmer att i Köpenhamn bli monopol för följande 4 på stadens grund belägna ställen: Olympen, Valhalla?, Tivolis nya paviljong och Thalia. Den Köpenhamnstidning, hvarur vi hemtat ofvanstående tillägger: Köpenhamns sångälshande publikum behöfver emellertid icke bli oroligt. Tivoli får dessutom behälla sina icke på stadens grund belägna, bekanta sångpaviljonger och vi skulle mycket misstaga oss, om den förföljda sången icke skulle finna en tillflyktsort i Frederiksbergs-alleen. — Mad. Rasmussen, mor till grefvinnan Danner afled för kort tid sedan i Köpenhamn, och erhöll af sin dotter en pompös begratning. Den nu aflidna var för flera år sedan städerska vid k. teatern och i denna blygsamma samhällsställning blef hon mor till den dotter, som, efter många skiftande öden, skulle sluta som länsgrefvinna och en konungs gemål. På sin ålderdom bodde hon trefligt och sorgfritt i ett litet hus, som hennes dotter skänkt henne och der denna, med prisvärd glömska af den hårda behandling, som hon i barndomen af sin moder fick röna, regelbundet hvarje dag aflade besök eller tillbragte några timmar på aftonen. — Trollflöjten uppföres f. n. med stort bifall på k. teatern i Köpenhamn. Såväl det vokala och instrumentala som det dramatiska utförandet berömmes mycket, men dekorationerna sägas vara under all kritik. Sarastros parti sjunges af hr Ferslev, Taminos af hr Jastrau, Paminas af fru Liebe och Nattens drottnings af fru Riise. — Man hör ej sällan talas om rika onklar från Amerika mindre dock i verkligheten än i romaner och teaterpjeser, der de vanligen bidraga till att Numa lyckligen får sin Pompilius, men rika tanter från Amerika torde höra till sällsyntheterna. En viss Nathalie Emilie Kellerman, som för 23 år sedan lemnade Danmark och begaf sig till Nya Verlden, der hon blef rikt gift, annonserar emellertid nu i Köpenhamnstidningarne efter sin syster eller hennes barn. Anförvandterna skola helt visst, såvida de äro i lifvet, icke dröja med att hörsamma kallelsen till ett arf på, Gud vet huru många millioner.