Göteborgsposten – 4 februari 1869, sida 1

1). T. DUNNILLIIO BURLIILICRHLILI. 1809 ———— ——————— ÅÄngslupen Iledvig, som under sommarens 3 badmånader gjort turer mellan Uddevalla och Gustafsberg, har gått med sådan fördel, att, sedan nödigt utrustningskapital afdragits, aktieegarne erhållit 15 proc:s utdelning. Strandvrak. Från Wrångö skrifves till Red. d. 2 d:s: Under den nu rådande S.V. vinden har här bergats en del furubjelkar af olika dimensioner, en sönderslagen skeppsbåt samt ett namnbräde med namnet Lenge. Flera bjelkar syntes drifva norrut utanför Tistlarne, men i anseende till den friska vinden kunde deraf ingenting bergas. Posttidningen och tryckfrihetslagen. Ett telegram till oss meddelade häromdagen ett utdrag ur en ganska märklig artikel i Posttidningen rörande vår tryckfrihetslag. Hvad som i denna artikel yttras om våra pressförhållanden må här meddelas: Vår Tryckfrihetslag har den stora, allt annat öfvervägande, förtjensten att försäkra oss en fullständig tryckfrihet. Att afbjelpa en del af dess fel, i hvad den afser bestraffandet af tryckfrihetens missbruk, är säkerligen ingen omöjlighet; men en annan fråga är, om något väsendtligt dermed vinnes. Alla försök i den riktningen, så väl hos oss som i andra länder, hafva hittills visat sig nästan fruktlösa, så länge man icke velat qväfva tryckfriheten sjelf. Den råa grofheten hos pressen kan lagen möjligen förgöra, men icke det fina giftet; och det är likväl detta, som orsakar den mesta skadan. Härmed vilja vi dock ingalunda hafva sagt, att deticke skulle löna mödan att förbättra vår tryckfrihetslag; vi önska tvärtom all möjlig framgång åt hvarje lyckadt förslag dertill, som kan utfinnas; men vi våga betvifla, att det skulle vara klokt eller bäst befrämja ändamålet, att justitie-statsministern, såsom Stockholms-Posten förväntar, under närvarande förhållanden föranledde framläggandet af en ny tryckfrihetslag. Vesligia terrent. Vi erinra om, huru ett sådant regeringens förslag förut upptagits, och huru det sedan gått med andra, af konstitutionsutskottet framställda. Ingen anledning finnes att antaga det ett försök nu skulle få en lyckligare utgång. Så vidt vi kunna erinra oss, har under de senare riksdagarne icke en enda motion i detta ämne blifvit väckt, ja, man kan nästan säga, att detta är det enda ämne, i hvilken ingen sådan framställts. Detta tyder icke på något allmänt insedt behof af en förändring. Visserligen hafva nu, så väl inom pressen som i enskilda samtal önskningar i detta afseende börjat uttalas, men, så vidt vi förnummit, är man endast ense om, att något bör göras, alldeles icke om hvad: och vi äro långt ifrån säkra på, att icke äfven de, som uttalat dessa önskningar, skuile sjelfva rygga villbaka, när de finge höra det förfärliga oväsen, som ett dylikt förslags framläggande tvifvelsutan skulle åstadkomma. Sådana exempel hafva vi sett förr. Icke heller kan det sägas, att tryckfrihetens missbruk i senare tider ökats och sålunda påkalla åtgärder, som ililförene icke varit behöfliga. Den, som minnes eller vill gå tillbaka till pressens alster under de föregående decennierna, skall erkänna, att äfven den sämsta delen af vår press icke är sämre än den varit. Men den rättvisa harmen emot densamma är måhända i detta ögonblick större än förr, och det är i denna harm vi se ett glädjande tecken till, att denna onda makts välde snart skall förminskas. Från Kristiania skrifves d. 30 sistl. Jan.: Igår och inatt ha vi haft starkt regn, som i förening med den ovanligt milda temperaturen tagit starkt på föret och de tunna, ännu qvarliggande isarne. — Mellan den meteorologiska byrån i London och det norska meteorologiska iustitutet i Kristiania, har öfverenskommelse träffats, i följd hvaraf den förstnämnda afsänder ett varningstelegram så snart utsigter förefinnas till att storm hotar Norges: kuster. Frälsebönderna i Skåne. Böndernas i Stenby olagliga tilltag har föranledt en generalorder, enligt hvilken 100 man at Söåra — EE RE —