Göteborgsposten – 3 februari 1869, sida 2

domaren ett tecken åt Goguct, den alltid småleende sckretoraren, att bereda sig på att skrifva. — Ert namn?... frågade han den anklagade. — Aspasie Clapard, min goda herre, svarade den gamla qvinnan, enkan Chupin, till er tjenst. Hon gjorde en djup nigning och tillade: — Laglig onko, förstås, jag har min vigselattest i mitt skåp, och om man vill skicka någon ... — Er ålder? afbröt domaren. — Femtiosyra år. — Ert yrke? — Vvärdshusidkerska i Paris, helt nära intill Chateaudes-Rentiers, några steg från fästningsverken. Dessa frågor utgöra den nödvändiga inledningen till hvarje ransakning. De lemna domaren och den anklagade tid att ömsesidigt studera hvarandra, att så att säga göra några profstötar innan den allvarsamma striden börjar, liksom om två motståndare, hvilka stå i begrepp att slåss på värja, skulle göra några några förberedande stötar med sloretter. — Låtom oss nu sysselsätta oss med era antecedentia, I fortfor domaren. Ni har redan flera gånger förut varit under tilltal? . i d Den gamla qvinnan hade tillräcklig reda på gången af en brottmålsransakning för att ej vara i okunnighet om, att hennes meritförteckning stod antecknad i protokollen p och att det således ej lönade mödan att förneka sin identitet. l Corts)