Göteborgsposten – 3 februari 1869, sida 1

Article Image
—)— A—A—-;——— — tabel institution; men till våra framstående egenheter! hörer, att när vi äro vresiga till lynnet, och det äro vi ofta, så försäkra vi con amore, att bankens -metalliska valuta ovilkorligen skall taga slut både hastigt och lustigt, och så stå vi der med de värdelösa papperslapparne — af hvilka ändå ingen kan få nog. Detta fåvitska tal har den olägenheten med sig att åtminstone icke stärka riksbankens kredit i utlandet — hemma är det ej så noga med den saken. Men då riksbanken behöfde, eller ansåg sig behöfva, af försigtighetsskäl, krediter i utlandet, så var just Schwan en ypperlig underhandlare, icke derför att han var diplomat, långt derifrån, utan emedan det var kändt, att han var den rikaste på Stockholms börs, att han sjelf var en ytterst försigtig affärsman, och så kunde han presentera sig med sådan magnificens, att han mottogs ej blott på de stora bankirernas kontor utan i deras salonger, der endast det finfina folket fick tillträde. Det torde dröja länge innan någon af riksbankens fullmäktige med samma grandeur som fallet var med Schwan, kommer att uppträda i utlandet. Matts Persson i Oster Edsvik, ledamot af Andra kammaren, död ett par dagar förrän riksdagen i år öppnades, var ingalunda den som gick af för hackor. Hans egentliga styrka låg i den ståtliga figuren och i den naiva tillförsigten. Många riksdagar hade han bevistat och i bondeståndet var han i flottans angelägenheter nästan en auktoritet, hvarföre han alls icke misstyckte att man kallade horom amiralen. Han var en hedersman, och när han öfverlistades, hvilket ofta hände, så gjorde han ingen hemlighet af att han blifvit lurad. — ÅJag kunde väl haldrig tro, hatt di va så fulla haf undstycken, sade han vredgad på sin rospiggdialekt. Under sistlförlidne riksdag gjorde han ett mycket skarpt anfall på kammarkollegium, Åhemedan den henskildes rätthickeder blir tillgodosedd, och berodde det på åsigten i hans ort, så skulle kollegium ganska snart försvinna, försäkrade han. Sedermera tillspord om anledningen till det starka missnöjet, upplyste han, att i ett för hans ort vigtigt besvärsmål hade han sjelf kommit upp med handlingarne i kollegium, hoch fasthän klockan nyss slaget alf hett (1,1), så sa errarne hatt dä va för sent, hoch så tappade vi målet för deras hogenhets skull. Han var, vill det synas, ingen vän af formaliteter. Bal-säsongen kan anses börjad med Carlsbalen, och den ena lysande balen skall eftertolja den andra, åtskilliga äfven direkt för välgörande ändamål. Filosofer och podagrister skola väl, som vanligt, beskärma sig öfver dessa offer på lyxens och fåfängans alltarer; men de taga alls icke med i räkningen, att dessa tillställningar bereda en mängd personer god arbetsförtjenst, och om man kunde beräkna hvad denna går till, om i betraktande togs att många familjer nu på en månad, då det är som mest brådskande, förtjena hvad de lefva på i flera månader, så skulle man kanske ej vara så sträng, utan på sin höjd klandra, att de som ej ha råd vilja depensera lika mycket som de hvilka ha råd. Göran.

3 februari 1869, sida 1

Thumbnail