Göteborgsposten – 2 februari 1869, sida 1

Sedan han tagit upp först sitt ur och sedan sin portmonnä, fortfor han: — vi ha nu åkt en timma och fyrtio minuter; följaktligen är jag skyldig er... I — Ah! ... ingenting alls!... svarade kusken häftigt. — Likväl ... : — Nej! inte en enda sous. Jag ångrar tillräckligt att jag sörslösat de satans slynornas pengar ... Genora er ej, ni... OM ni behöfver en vagn, så tag min för intet, ända tills ni upptäckt de brottsliga . .. Lecoq var ej rik på den tiden, han gjorde inga invänningar. — Ni har väl tagit reda på mitt namn och min adress? förtfor kusken. — Naturligtvis! ... — Papillon Eugöne, kusk hos herr Trigault .. Jag bor hos honom, emedan jag har en smula del i affären, ser ni. Redan höll den unge polisagenten på att aflägsna sig då Papillon återkallade honom. — Då ni går ifrån la Morgue, sade han, skall ni väl taga vägen åt något båll. Ni sade mig att ni hade ett möte och att ni tillochmed försummat er en stund. — Utan tvifvel. Man väntar mig i Palais-de Justice, men det är blott några steg... — Gör ingenting... jag skall vänta på er vid hörnet af kajen. Det lönar ej att svara nej, jag har fått det i mitt hufvud och jag är bretagnare. Det är en tjenst jag ber er om; låt mig åtminstone köra för de tretio francs jag fick af de der slynorna.